Change of plans

Vaknade som vanligt strax efter åtta och var redo att somna om. Kom på att jag borde kolla av mobilen, om han hört av sig.

Mycket riktigt.

Lyckats byta till ett tidigare plan. Landar 9.25. Sisådär fem-sex timmar tidigare än beräknat mao. Och ungefär då jag hade tänkt gå upp för att uträtta stordåd i såväl lägenhet som med mig själv.

Kan bara konstatera, återigen, att man är jävligt snabb på att städa när man väl måste. Det enda som inte hanns med var att gå ner några kilo och fixa drömhåret. Nästa gång kanske?

Summarum

Saker man tänker på såhär en ensam fredagskväll i början av oktober:

- Varför är Linni fortfarande med i Idol? Vad är det som de hör som inte går igenom mina tv-högtalare? Det låter ju som skit för faen.

- Mozzarella dränkt i olivolja och oregano till middag kanske inte var ett att mina smartare matval. Men godis är ju gott.

- Är det måhända omöjligt att städa min lägenhet? Börjar misstänka att det är något lurt på gång.

- Det är kallt. Var är ET?

- Vill vill vill att klockan ska bli 15-nånting imorrn och jag får träffade honom. Samtidigt som jag måste hinna organisera mitt liv innan dess (dvs städa, tvätta, jobba, gå ner två kilo och få långt och tjockt hår).

- Borde ligga i sängen nu. Har ju både spännande bok och inredningsmagasin att bläddra i.

Går och lägger mig.

Vi bestämmer att dagen slutar här och nu

Idag är en sån där dag (måndag?) när allt jag känner är gnäll gnäll gnäll och varför kan inte folk SLUTA VARA SÅ JÄVLA OMSTÄNDLIGA?!

Skulle behöva en sån där hotell-"stör ej"-skylt hängandes i vardera öra.

För att få ut frustrationen gick jag till gymmet och höll på att dö efter 7 km flås på löpbandet. Sen försökte jag mig på några styrketräningsövningar som jag med stor sannolikhet utförde fel och därför kommer att få bestående muskelskador av.

Nä, nu ska jag och ET gå och lägga oss och se på film. Det är nog bäst för alla parter.

Resmål

Jag fyller år om några veckor. Ingen märkvärdig siffra alls, 27. Sådär lagom mycket liksom.

Iaf, jag hade funderingar på att dra någonstans i samband med detta åldrande. Först stod New York på menyn ett bra tag. Googlade hotell, kollade flygpriser och funderade på hur jag skulle få modern att ge både mig och syrran denna resa i present. Modern skulle då även följa med givetvis. För den oinsatte har min kära mor flaggat för att vi ska åka till det stora äpplet och shoppa inom en snar framtid så det kändes inte alls helt omöjligt.

Sedan en dag bokade en kund upp mig samma vecka som jag hade för avsikt att åka.

Ja ja.. jag åker någon vecka.

Efter denna lilla omplanering började jag istället fundera på Wien. En weekend i Wien i mitten av november typ. Har de börjat julskylta då? Lite romantik (annat resesälle) och en del shopping blandat med krogbesök.

Sen slog det mig, november... kallt och regnigt. Solresa?

Så var åker man då i november (eller december?) på en kortare solresa (max en vecka). Jo, Egypten eller Kanarieöarna. Egypten är varmare, Kanarieöarna trevligare. Vart åka?

Annars kanske jag skiter i allt och drar iväg på en längre resa i vår istället..

Expressen är inte sena att hoppa på...

Nej Aftonbladet, NEJ.

På bästa sändningstid

S01E01

OH LORD.

Höll nästan på att missa att Glee har haft säsongspremiär.

Asså, kärlek.

Beans

Jag köper Jelly Beans bara för att de är det snyggaste godiset bland hyllorna. Synd att man egentligen bara gillar kanske 53 procent av smakerna men aldrig lär sig vilka.

Vad åt jag nu liksom?

Gapar och ser en sörja av rödbrunrosa halvtuggade Jelly Beans. VILKEN smakar bajs? Oklart.

Att hava tålamod och stoppa in en i taget för "provsmakning"? Aldrig i livet.

Vokaler till utförsäljning

Ps. Det är givetvis jag som har 222 poäng;)

Säljes

När man går i bilköpartankar hänger man en hel del på Blocket.

Då inser man även att Blocket får en att tvivla en smula på mänskligheten.

Framåt. Uppåt.

Så vi träffas igen.

Det var inte meningen att vi inte skulle ses något mer. I alla fall inte än.
Kör på ett tag till. Ser vad som händer.

Den dagen vi (jag) ger upp vill jag känna att jag gjort allt jag kunnat. Annars kommer jag alltid att undra.

Så, dagarna rullar på.

Hade PU- samt lönesamtal på jobbet häromdagen med en mycket trevlig utgång. Kände mig uppskattad på samtliga plan efteråt.

Funderar på att köpa mig en bil. Gjort länge nu. Velar fram och tillbaka. Märke? Budget? Funktion? Vet inte alls. Kan absolut nada om bilar och rådfrågar var och varannan kotte. Han säger Golf, eller C30, eller allra helst en Audi 3 vilket jag absolut inte har råd med. Det lutar åt en Golf. Eller kanske en Corolla eller Mazda 3? Som sagt, obeslutsamheten...

Annars ser jag mest höst framför mig. Jag gillar hösten. Bara så att ni vet.

Leva som man lär

Det är det sista man gör i kärlekstrasselsituationer.

Jag är lika pålitlig som sommarens väderprognos har varit.

Nåväl.

When all is said and done

Jag ångrar mig en del angående beslutet vi fattade. Det är inte så att jag tror att jag aldrig skulle träffa någon annan, det vet jag att jag skulle göra, tids nog.

Jag har dock insett att det känns så jävla bortkastat. Att avsluta det.

Det var givetvis inte bra som det var. Bristen på trygghet och säkerhet i vårt förhållande fick mig stundvis att ifrågasätta varje ord och handling. Bli en kontrollerande och svartsjuk bitch rentav. Det brände hål i mig, inifrån. Dels för att jag inte kände igen mig själv, dels för att jag såg hur det bröt ner oss.

Samtidigt ser jag allt det andra vi hade. Hur roligt vi hade tillsammans och attraktionen mellan oss. Den hittar man inte varje dag.

I slutändan handlar det nog bara om en sak. Min kärlek till honom. Jag vill inte kasta bort den, inte känna att jag vill ge honom allt för att ge upp när inget egentligen är "fel" (definitionsfråga här).

Tryggheten är en grundläggande förutsättning för att förhållandet ska fungera. Det vet vi båda två. Det var också därför vi hamnade där vi hamnade. Frågan är bara om det inte finns ett sätt att uppnå den tryggheten, tillsammans. För jag vill verkligen dela den med honom.

Jag öppnade ett fönster på glänt igår. Frågade om vi fattat rätt beslut.. Rädslan för att ha stängt alla dörrar för gott fick mig att må illa.

"Jag vet inte" var hans svar.

Han lämnade fönstret öppet.

Jag kan inte begära något mer. Jag har inget mer att säga. Jag har sagt allt.

Så vad händer nu?

...

Okej. Jag vill inte det här överhuvudtaget men jag vet att det är bäst så här, i längden.

Så vi avslutade det. Det som nog aldrig kanske riktigt började. Det gör ont som fan och jag saknar honom redan. Tänker att det är ett stort misstag, att vi visst kan försöka lite till, att jag står ut lite längre.

Jag vill att han ska komma hit och knacka på min dörr för att sedan förklara att han nu insett vad han förlorat, vad vi faktiskt hade. Att han vill ha allt tillbaka. Att det ska bli vi.

Det kommer inte att hända och istället ska jag nu gå och lägga mig och vakna upp till en fredag som inleder en helg då jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till.

..

Just nu gör det dock jävligt ont.

.

Jag behöver dig inte.

Morot

I ett svagt ögonblick anmälde jag mig till Tjejmilen. Tänkte att det skulle vara den bästa motivationen för att ta på sig löpardojjorna och tvinga sig ut bland folk och fä för att flåsa dem i nacken.

Nu är det 24 dagar kvar till "the event" och jag är mer otränad än någonsin. Sa till kollegorna att jag skulle ut och springa idag efter jobbet, för att sätta lite press på mig själv. Vad jag istället gjorde var att äta choklad, äta ostbågar, se på film, äta lite mer choklad, se ytterligare en film, fundera över varför jag är hungrig, äta lite mer ostbågar och få ont i ryggen av min föga ergonomiska halvliggande ställning i soffan.

Fan vad bra jag är.

It's complicated

Shoe me

Det spelar ingen roll var i världen man ska åka. Eller hur länge.

Återkommande frågan... VILKA SKOR SKA JAG TA MED MIG?! Ekar med jämna mellanrum i min lilla tvåa.

Tog precis mitt förnuft till fånga och slängde ut ett par höga pumps som jag vet att jag kommer att avlida i om jag använder dem. Nu har jag med andra ord endast TRE par skor med mig. För en hel veckas bortavarande. Hur ska detta gå?!

Mr Seinfeld

Jag ser inte så mycket på Seinfeld som man kan tro.
I did, när jag var 16 år och kom hem sent om kvällarna från mitt kvällspass på Wettexfabriken i Norrköping. Då satt far och jag där framför den lilla köks-tvn och drack te och skrattade lite halvt åt Kramer/George/Elaine (aldrig Jerry) med jämna mellanrum för stämningens skull.

You're a fascinating man, George Costanza

Har insett hur svårt jag har för att berätta för honom hur mycket jag tycker om honom.

Jag håller tillbaka. Dels för att jag vet att han inte är där (än?). Dels för att när jag senast öppnade upp mig och blottade mina känslor för någon så slutade det med ett hjärta som gick i tusen bitar. Mitt hjärta.

Det är aldrig konstant det där tyckandet. Om honom vill säga.

Är kärleken någonsin konstant? Jag tror inte det.
Däremot är den för tillfället frekvent återkommande och oväntat intensiv i omgångar. Det är omvälvande och frustrerande. Jag inser att jag inte längre har kontroll. Varken över det jag känner eller det som han känner, eller inte känner?

Vissa dagar längtar jag tillbaka till likgiltigheten, för enkelhetens skull. Andra dagar går jag runt med en imaginärt glädjeskrik inombords, med G-kraftkänslor från en bergochdalbana.

En AB-journalist sitter just nu och nickar nöjt...

När pöblen flyger

När folkets folk bestämt sig för att elda upp pengarna på semesterkontot, samlat sina nära och kära, packat ner saronger, flipflops, cargoshorts och så ett par fotriktiga skor för alla kulturhistoriska vandringar någon i familjen prompt förespråkat, och slutligen hamnat på en flygplats nära dig...

Då händer det saker med mitt tålamod.

Några tips till folket:

• Om det nu var så länge sedan ni flög senast (kanske till och med innan 9/11?) att ni glömt bort vad som gäller vid en säkerhetskontroll, läs skyltarna! Tro inte att ni kan smuggla in diverse vattenflaskor, pincetter och hårsprayburkar genom att spela okunniga svennebananer.


• Vid boarding till i princip alla utrikesflyg har ni fått en flygstolsplats tilldelad er vid incheckningen, med andra ord behöver ni inte köra över folk med era bagagevagnar med skrikande barn släpandes vid fotknölarna för att komma först in i planet.


• Inte heller behöver ni förlusta er i tre timmar i taxfreeshopen för att sedan slutligen behöva bli efterlysta i högtalarsystemet 3 minuter innan departure time.


• Vänligen respektera instruktionerna gällande säkerhetsbältet. INGEN kommer av planet snabbare för att ni tar av er bältet och börjar rota i handbagagehyllan 1 sekund efter att landningshjulen tar mark. Däremot ligger ni rysligt illa till om planet av någon anledning skulle köra in i något hinder på väg till gaten.


• Var god och släpp av folk från raderna framför innan ni själva går av.


• Slutligen vid bagagebanden, möjligtvis den värsta platsen av dem alla, respektera de tydligt dragna linjerna på golvet som förespråkar ett visst avstånd från själva bandet. ALLA ser bättre om inte ni och era fem barn samt bagagevagn står redo 2 cm från bandet och skymmer sikten. Jag lovar, ni hinner fram till väskan om ni står en meter längre bort också.

Tack, det var allt jag ville säga.

Återfunnet i valutapåse mellan 254 räkningar

Gener

En gammal bekant från gud-vet-när(?) har nyligen fått barn.

Hur jag vet? Fejjan såklart.

Album döpt efter ungens namn finns givetvis och sisådär en gång i veckan fylls albumet på med nytagna bilder på lillen.

Alltså, ungen är något av det fulaste jag skådat.

Minns ni Elaines och Jerrys reaktioner på bekants barn vid besök i The Hamptons?

Tänk den reaktionen fast 134 ggr värre när jag såg ungen för första gången.

Så illa är det.

En midsommarnatts dröm?

Jag ligger på soffan och tjurar lite...

Anledningen är att jag (som vanligt) inte är bjuden på något roligt midsommarfirande. Eller iofs, jag har blivit "okejad" att följa med på diverse olika och något föga intressanta evenemang. Inget som känns sådär jätterätt.

Helst av allt vill jag fira i Stockholmstrakten, nära vatten, med badmöjligheter.. Gärna hemma hos någon som har en trädgård stor nog för dans runt stången. Och kanske ett långbord uppdukat med sju sorters sill, lax i alla dess former, färskpotatis och allt annat som hör midsommar till. Arrangören får gärna organisera lite lekar som roar och baren ska vara öppen och ölen kall. Övernattningsmöjligheter i form av gästrum med ordentliga sängar skulle inte heller skada.

För mycket begärt?

Du och jag

Jag har en bekant, en gammal klasskamrat, som för ett tag sedan (ganska länge om jag får säga det själv) träffade the love of her life.

Nu har hon gått bananas på fejjan och publicerar lovvielove-statusrader i tid och otid. Det är gölligöllpussbilder, kärleksbekännelser och tusslilulligull-vad-vi-är-underbara-tillsammans.

Jag kräks.

Dags för smakprov...

Finn ett(!) fel

Måste ha

Under ett fruktträd på Rosendal

...

Asså, livet är lite bergochdalbana just nu. Mest kärleken såklart. Som vanligt.
Jag tror det är därför jag slutat blogga igen. Vågar inget yttra, som tidigare nämnt, när saker och ting är ovissa.

Det får väl vara så ett tag. Tills jag vet var jag står och vilka mina perspektiv är.

A dopo.

Matkoma

Bra Ica! 4+.

West side

Mot Bästkusten

Har precis klämt en fredagssushi till lunch och sitter och längtar lite halvt till halvfem då jag tänkte tacka för den här veckan och dra till GÖT-LA-BORG. Fint värre blir det.

Stålmormor fyller 90 år på söndag och vi ska fira med pompa och ståt. Får dessutom träffa sis + pv och Theokorven (vovve).

Yesbox.

Urladdning

Såg ett avsnitt Grey's tidigare och fick min dagliga dos tårar.

Sedan råkade jag se en video (den nedre) som Cecilia Blankens hade lagt upp på sin blogg, då var det kört igen....

Saker man lär sig när man hjälper andra att flytta

• Att inte lägga sig i möblemanget förrän man blir tillfrågad om ens åsikt.
• Att inte ta egna initiativ vad gäller packning av prylar, utan att invänta konkreta instruktioner.
• Att man själv är jävligt bra (för att inte säga helt fantastisk) på att packa, flyttstäda, bära kartonger och möbler, möblera samt packa upp.

Fredagsfika

Könet

Ett par åsikter om DN:s artikel om det tredje könet...

Kön är inte sexuell läggning.

Kön är inte personlighet.

Kön är en biologisk definition.

"Hen" är möjligen en tredje genusform om något och det i sin tur skulle tillföra ett tredje så kallat "socialt kön". Men problemet sitter väl egentligen inte i könstillhörigheten utan snarare i vår besatthet av att vilja tillskriva könet en massa egenskaper. I den värld jag lever i finns det två kön och dryga 6,8 miljarder olika människor som besitter olika egenskaper och gillar olika saker.

Tur är väl det.

Känslan

Tre från helgen

Coupling

Imorrn drar vi (han och jag) söderut. Tillsammans med fina C och hennes pv. På vägen hämtar vi även upp barndomsvännen som bodde här i januari och som flyttade "hem" igen, plus pv såklart.

Yepp, räknar vi rätt får vi 3 x par.

Det ska bli intressant det här. Han frågade om jag var nervös för att han skulle skämma ut sig. Det är jag inte det minsta. Det enda jag är nervös för är att det inte ska "klicka" mellan honom och mina fina vänner. Att vi ska komma till insikten att det var trevligt men kanske inget vi gör om igen... "Vi är ju så olika." Ja, inte han och jag då, men han och dem. Kanske är de inte så olika när jag tänker efter och en sak har vi åtminstone gemensamt, östgötskan. Fäjnt värre.

Nu ska jag bara komma ihåg att rela-la-laxa och inte ta på mig för mycket värdinneansvar.

Tjenis.

Kvällens bedrift

Ytterligare saker man gör en söndag

Åker till Bromma Blocks och köper galgar, trosor och träningsbrallor.

Samt har tysta gräl med snubben man gillar.

Ja, han fattar ju liksom inte alltid att man blir arg/ledsen/besviken. Så sitter man där och tjurar eller gråter på sin kammare tills man får nog och "ställer honom mot väggen" fastän han aldrig insett att man grälat i första taget.

Det har blivit något av en tradition. Söndagar och tysta gräl alltså. Måste vara kopplat till den allmänna söndagsångesten va..?

Saker man gör en söndag

Har hittills inte fått på mig något vettigare än en morgonrock och har därför inte heller lämnat byggnaden. Eller lägenheten för den delen.

Däremot har jag kommit halvvägs med omklädnaden av en kudde samt gjort en mindre ommöblering av min pyttemusikanläggning. Har egentligen endast flyttat på baslådan men flytten krävde nytt hål i ryggen på tv-möbel så jag känner nu att jag har gjort stordåd. Nu saknas bara en snygg låda att dölja mängden sladdar och tv-spelsmanicker i.

Riktning

Perfekt väder för allt valborgsbakisfolk.

Själv undrar jag vad jag ska roa mig med denna söndag.

Jag borde förmodligen ta tag i min garderob, röja undan vinterkläderna samt sortera papper. Det kommer inte att hända.

Måste ut någonstans.
Väster, öster eller norr?

Grillande grannar

Hur firar man egentligen Valborg som vuxen, dvs icke-student?

Hm... vad gjorde jag förra året?

Gick tillbaka i arkivet och insåg att det var vid månadsskiftet april/maj som exet tog sitt pick och pack och lämnade stan för en liten håla i Norrland. Början på slutet.

I år befinner sig snubben på annan ort för att fira åldrande fader. Själv får jag C på besök.

Utanför står granngrabb+kompis och grillar medan tjejerna fixar kvinnogörat (i mitt huvud åtminstone). Jag gillar dem inte. Det är samma grannpar som i höstas hade fest till halvfyra på morgonen men exakt samma ljudvolym klockan 03.12 som 23.01. Resulterade i nya trivselregler i föreningen.

Idag såg jag att de bokat upp en hel dag i tvättstugan. Morgondagen, då jag hade velat tvätta ett par maskiner. Man får egentligen bara boka ett pass per dag (vi har endast två pass här dock, för- och eftermiddag) men de tyckte det funkade alldeles utmärkt att skriva sina respektive efternamn på vardera pass. Hata.

Cherry blossom

Nu har jag blivit sådär hiskeligt dålig på att uppdatera igen.

Anledningen denna gången?
Våren förmodligen.

Funderar på att vandra ner till Kungsträdgården och spana in körsbärsblommen på väg hem.
När naturen exploderar och gör sig påmind efter allt grått blir jag alldeles varm i själen och glansig i ögonen. Skulle lätt kunna börja grina av lycka(?) när allt är fulländat vackert och sinnena bubblar över. Det är lite pinsamt om man befinner sig mitt bland folk men vad tusan, jag bjuder på det, för det är det värt.


Annars då?
Mannen är kvar i mitt liv. Han är rätt fin faktiskt. Kanske inte så dum trots allt. Frågan är bara vad vi är för något? Känner dock inte längre något behov att få det bekräftat, muntligen eller på pränt. DET om något är fint.

Påskbord

Att kunna äta middag utomhus klockan 18.03 på påskafton, det var inte igår det.

Skål go vänner!

Fly stan

Fasen, jag har inget vettigt att förmedla längre.
Jag gör ju inget vettigt så det är kanske inte så konstigt.

Försöker planera en helg på landet i maj. Käraste vännerna tillsammans i ödemarken. Vin, bastubad och god mat.

Funderar på om han vill följa med.
Frågar.
Inväntar svar.


Ser för övrigt oerhört mycket fram emot att åka hem imorrn. Jag ska gödas på lax, räkor och sill i mängder. MUMS.

Kanske kanske kommer han och hälsar på till helgen. Om han vågar. Träffa släkten är ju ganska stort som ni förstår.

Bildbeviset

Söndagsgöra

Granen är nu dissekerad. Jag tog en brödkniv till hjälp samt de två största påsarna jag hittade i påslådan i köket. En kemtvättspåse, en vinterjackepåse. Nu ligger grenar och barr samlade i påsarna och kvar står en skraltig och naken stam. Vad göra nu?

Nåväl, den fria ytan på balkongen invigdes med kaffe och kladdkaka tillsammans med god vän. Nu sitter jag här med post-kladdkakeångest och funderar på löprunda. Kruxet är bara att jag är hungrig.

Äter jag nu kan jag inte springa på två timmar typ? Äter jag inte och istället ger mig ut och springer kanske jag svimmar lite halvt?

Blunda

Ibland är det svårt att inte le.

Mintchoklad

Nu när jag ändå snöat in på namnspåret (Birgitta plus tillhörande kommentarer) kan jag likväl fortsätta.

Såg precis att Ebba von Sydow ska döpa sin nyfödda dotter till Marianne. När jag 4-5 år kunde jag inte tänka mig ett bättre namn på min framtida dotter (att det skulle dröja minst ytterligare 25 år innan det var dags att producera själva barnet hade jag inte en susning om). Jag hade en blond (gulhårig) docka som jag släpade med mig överallt. Hon hette Marianne såklart.

Den absolut främsta anledningen till att Marianne var namnet min kära dotter en dag skulle få var att jag var sjukligt svag för godiset Marianne. Underbart goda mintchokladkarameller...


Idag skulle mina barn heta..? Krokanten och Ostbågen?

Kött

Kanske inte var en kanonidé att proppa i sig en massa
lövbiff med pepparrot klockan halvtio på kvällen.
Och till det ett glas rött.

Men jävlarns vad gott det var.

Utröstad

Jag är så hiskeligt trött nuförtiden. Eller ja, sedan igår åtminstone.

Däckade på soffan efter en promme i solen med en vän. Sedan orkade jag varken fixa middag eller se på film. Idag känner jag mig också helt slut.

Tror det är känslomässigt virrvarr som ställer till det. Både nutida och dåtida.

Drömde om exet inatt, att han träffat någon ny.

Hon hette Birgitta.
Jag undrade vem tusan som heter Birgitta i vår ålder och att hon kanske var supermegagammal. En 50-årig norrlänning?
Hon var inte så gammal vill jag minnas, men ganska konstig. Jag tror förvisso att jag hade hatat vem det än var. Vem han än väljer framför mig. Trots att jag inte längre vill vara med honom.

Att bli bortvald. Det är väl där skon klämmer.
Som att bli utröstad ur en dokusåpa.

En möjligen likartad känsla i relationer där den ene väljer att inte vara med den andre. Väljer bort. Till förmån för någon annan. Någon bättre?
Förmodligen inte bättre, bara annorlunda.


Jag måste börja vara den som väljer.

Dagens insikt

Såg precis att jag har skrivit 500 inlägg här på blogspot och kände mig nödgad att spana in inläggen från mina urminnes dagar på Passagen. Ville mest se hur många jag hann beta av där innan flyttlasset gick. Kom dock inte ihåg inloggningsuppgifterna och hade tydligen registerat mig via någon gammal mail som jag aldrig använder längre.

Läser lite.
Konstaterar att jag var mycket roligare på den tiden.


Så man har alltså vuxit upp och tråkat till sig rejält.
Kul.


PS. Roligare innebär för allt i världen inte lyckligare. Bara så att ni vet.

Frulle deluxe

Rullar tummarna

Jag sitter ensam på jobbet idag och har förmodligen alldeles för lite att göra eftersom det jag sysslar mest med kretsar kring att hitta roliga resturanger på söder, snoka reda på var folk jag träffade på branschmingel igår jobbar, oroa mig lite inför kvällen, leta billiga flygbiljetter till varmare platser, äta godis, dricka mer kaffe än vatten und so weiter.

Ja, lite nervis är jag allt inför kvällen. Att träffa en killes vänner brukar inte vara något jag hetsar upp mig över men i det här fallet har det ju kommit att betyda lite mer.

För att magen inte ska kapsejsa helt borde jag kanske sluta med kaffet nu. Och godiset.

Alltså

Här händer det grejer...

Jo, han den där mannen som jag gråtit så många tårar över. Nu har något klickat i huvudet på honom. Vi ska ses på onsdag och han ska fråga vän + väns fv om de också vill följa med.

Återkommer med rapport.

Det tar sig...

Yep. Dagens gärning.

Love at first sight?

Dattan håller sig vid liv än så länge.

Fin är den också. Numerisk knappsats och allt.

Pill, pill och puss, puss.

Min nya kärlek kanske?

Han den andra finns fortfarande kvar.

Mina dramatiska utspel verkar åtminstone inte ha skrämt bort honom. Plus för det.

Ny datta

Jag orkar inte med det här

Jag sitter och gråtar som ett litet barn med snoret halvvägs hängande ut ur näsan.

Orsaken?
Män såklart.

Jag tänker öppna mig nu. Det har varit stängt alldeles för länge och nu har allt ändå brustit så varför trycka ner det..?

Inledande sms till vän för några minuter sedan:
"Tror jag har förstört det lite nu. Eller rättare sagt, du hade rätt. Han vet inte vad han känner eftersom han aldrig hinner känna efter då vi mer eller mindre hörs hela tiden."

"Jag tog bort honom från msn. Funderar på att ta bort honom på telen också. Har ju ingen disciplin." (Eller karaktär som han skulle säga.)

Jag har karaktär. Jag har bara ingen självdisciplin. Jag har ett hjärta som fullkomligt knockar min hjärna när det kommer till känslosamma impulser. Rationella Petra är som bortblåst när känslorna flödar. Inget jag är stolt över men det är sådan jag är.

Grunden till problemet är att jag, efter att ha träffat snubben i två och en halv månad, fortfarande verkar vara någon han endast träffar när han inte har något bättre för sig, eller när mat och sex erbjuds. Jag har nog aldrig känt mig så billig i en relation så som jag gör nu. En känsla som fick mig att säga stopp. Jag behöver något mer.

Jag kräver inte känslosamma utläggningar eller en uppdaterad relationsstatus på fejjan. Jag vill bara veta att detta inte slutar här, i billighetsträsket, där jag långsamt förlorar all respekt för mig själv.

Jag frågade om vi kunde tala om det. Jag vill att han ska vara ärlig mot mig, jag förtjänar ärlighet. Det är min misär och det ska vara mitt beslut huruvida jag vill stanna här. Han trodde inte att hans svar skulle göra mig så mycket klokare eftersom han, som sagt, inte vet vad han känner. Vi hörs ju jämt så han hinner inte känna efter. (Läs: jag kväver honom.)

Jag svarade att jag inte orkar med det här.. Han var tyst.

Avslutande sms till vän, några minuter senare än de första:
"Tänker inte höra av mig mer. Jag orkar inte."

"Jag vet att jag hör av mig mycket. Jag är skadad sedan M och har sedan ett jävla bekräftelsebehov på grund av mitt billighetskomplex och all osäkerhet runtomkring. Men jag tycker jag också att man borde vilja höras oftare så här när allt är nytt och spännande."

Vi kan ju konstatera att det här inte är "tills döden skiljer er åt"-material.

Tick, tack

Ineffektiviteten där här veckan är svår att begripa.

Oklart vad det beror på.

Våromställning?

Äntligen

Fredag!

Det är få saker som slår denna dag, åtminstone efter kl 17.00.

Skagenröra, italiensk salami, gudomligt gott bröd, vin, äkta krokant och ostkrokar. Det är min kväll det.

Ska nu inspektera den nya ensemblen i Så ska det låta. Sedan blir det chick flick. Ah, det här blir bra.

Ansvarstagande

Jag såg inte avsnittet om Dustin Home som Plus sände i höstas och nu finns det inte längre på SVT Play. Detta är dock som hämtat ur mitt eget datordilemma.

Aktörerna i mitt drama består av Netonnet och HP. Same same.

Fem månader har gått sedan jag köpte datorn. Den är redan betald, alltså inga avbetalningar. Tre servicerundor är avklarade och problemet är såvitt jag vet olöst. För tillfället vet jag inte ens var den finns någonstans men i mitt senaste samtal med Netonnet så lovade de att kontakta HP för att göra en reklamation direkt mot dem, återförsäljare till leverantör. De skulle ha ringt idag men telefonen förblev tyst.

Min ork tog slut för flera månader sedan. Hur gör man?

Dags för förtidspensionering

Gilla sol på snöfria trottoarer

Platser man inte vill befinna sig på

Sensation

Jag var ute och sprang på hal is.

6 km. Stolt som en tupp (eller höna?).

Hmm..

Fredag

BB

Asså, han där där Rickard som det står om i tidningarna nuförtiden pga att han och hans tjeja lämnade BB-huset häromdagen.. Var han verkligen helt frisk innan han äntrade huset? Han ser inte så ut.

Är det överhuvudtaget några friska personer som frivilligt går in där?

The neverending story

Datorn.

Ringde Netonnet då jag fått information om att servicen var klar. Inga hårdvarufel funna såklart. Fanskap.

"Vi rekommenderar att du installerar om mjukvaran.."

Nähä? Det har jag aldrig testat förut..

Blev så förstörd och lät så liten att killen lovade att ringa HP för att undersöka mina alternativ att reklamera varan direkt hos dem. Hur ska det här sluta?

Fjärilar?

Det pirrar i magen av...

• solljuset utanför
• fyra koppar kaffe som lever rövare
• känslan av förändring (till något nytt och bättre)
• Kallas och Ingemarsdotters guld
• solljuset (igen)
• lite lyckorus kanske?

Ett minne blott

Varför lämnade man detta för minusgrader och grå vardag?

Kanske lite för dem man saknade..

Taxfreegodis

Så mycket underbart, så djävulskt dyrt. Tur att man packade ner en kexchoklad.

Jag har sagt det förut

När det händer saker i mitt liv som inte har en utstakad eller definitiv riktning så fryser jag i den här bloggen. Jag vågar inte uttala mig om varken bu eller bä i rädsla för att jinxa något. Så det blir tyst ett tag i väntan på att saker ska falla på plats, i väntan på att jag ska våga andas ut. Nu vill jag lätta lite på pressen och trotsa alla orosmoln.

I huvudet
En sten kommer att falla från min axlar imorgon klockan 06.20 när jag sitter på planet från detta snökaos till ett solparadis på andra sidan jorden, men vägen fram dit känns oändlig. Alla dessa hinder som kan dyka upp och förstöra? Det får inte och ska inte hända.

I hjärtat
En pirrande känsla håller sig kvar i magen när jag tänker på honom. Jag kommer ärligt talat att sakna honom under de här två veckorna och hoppas innerligt att han ska känna likadant. Och om han inte gör det då.. Ja, jag lär väl överleva.

Och så tänker jag att tänk om allt går vägen. Oj vad bra det blir då.

Mycket nu

Det har förvisso varit mycket en ganska lång tid och det börjar ta ut sin rätt.

Jag är tröttare än tröttast och finner varken ro eller tid till återhämtning. Med en solresa mindre än två veckor bort ser jag dock ljuset i tunneln.

I andra tunnlar är ljuset kanske lite väl starkt för mitt eget bästa. Mitt andra försök att dejta någon från den där sidan visade sig gå bättre än förväntat. Vi har setts en massa gånger vid det här laget och nu börjar det kännas, på riktigt. Det är läskigt och härligt och förvirrande och faktiskt jävligt jobbigt. Jag hade nog glömt hur det var, där i början av något som kan bli riktigt stort men också sluta tvärt med en frontalkrock i 230 km/h.

Hm.

Känslan av vår i luften

Som en ask praliner!

Shoulda

Klockan är strax efter två och jag har sedan klockan ringde vid halvtio satt i mig en litet glas yoghurt med müsli, två koppar kaffe och mängder av godis (som jag inte orkade äta igår kväll).

Jag sitter framför datorn och kikar ut på det fula gula tegelhus (what else in Abrahamsberg liksom?) som blockerar något som kan liknas vårsol. Fåglarna kvittrar till och med.

Jag borde gå ut.
Jag borde jobba.
Jag borde sluta äta godis.
Jag borde ringa någon för att planera något som får mig att lämna denna lägenhet.

Det gör jag inte.
Jag tar ytterligare en godisbit, lyssnar på låten i inlägget nedan för nionde gången och tänker att jo, jag borde nog återuppta gitarrspelandet.

På repeat denna lördag

48

Är ungefär antalet gånger jag har nyst idag.
Känns det som åtminstone.

Det rinner konstant ur min vänstra näsborre.
Oklart varför den högra inte tar på sig att avlasta emellanåt men skiften kanske är lite längre?

Tillbakablick

Crash boom bang

Imorgon åker jag till Åre med jobbet. Vi blir fyra pers totalt, tror jag. Jobbar inte direkt inom någon multinationell koncern om vi säger så.

Iaf, senaste gången jag var i Åre var även den senaste gången jag stod på ett par skidor. Det vill säga för fem år sedan. Den senaste gången jag stod på ett par skidor var även den gången jag flög rakt in i ett träd (eller två), upplevde den värsta smärtan någonsin i mitt liv (hur jag ska överleva en barnafödsel någon gång i framtiden är något jag inte ens vill tänka på) och fick åka såväl skoter+släde som ambulans. Livat värre med andra ord.

Än idag har jag delvis nedsatt känsel, delvis överkänslighet inom ett decimeterstort område strax nedanför mitt högra knä.

Vi håller tummarna va?

Effektivisering

Jag satte inte upp några specifika nyårslöften för 2011. De senaste dagarnas arbete, eller vad det nu bör kallas, har dock fått mig att tänka om.

Jag ska bli effektiv.
En organiserad varelse som planerar sin vecka och i största möjliga mån försöker leva efter planerna.

Den här helgen har jag varit tvungen att tacka nej till ett flertal aktiviteter såsom en dejt, att träffa en vän jag inte sett på år och dar, att följa med på slottsutforskningar, promenader i solen osv. Allt på grund av att jag inte lyckas få jobbet gjort inom rimlig tid.

Jag är en sådan där som skjuter allt till sista stund. Varför göra något idag som man kan göra imorgon liksom? Det får vara slut på det, annars kommer den lilla fritid jag har nuförtiden att försvinna helt.

Nyårslöftet alltså.
Bli effektiv och planera min tid.

När kommentarsfunktionen missbrukas

Aftonbladet uppmuntrar till konspirationsteorier...

McEntire

Jag sitter och diggar till CMA.
Country Music Awards.
För typ tredje gången denna vinter.


Det är något allvarligt fel på mig. Jag har förstått det nu.

The fun part of cooking

Tröttheten jag känner just nu är inte human. Koncentrationsförmågan ligger på minus och allt jag kan tänka på är att komma hem och ta på mig mjukisbrallsen.

Klockan 18 har jag sagt att jag får gå. Då ska jag köpa en Sara Lee pizzakit och en djävulskt massa god salami, mozzarella, ruccula och parmigiano. Är Sara Lee nåt att ha förresten? Kombon och jag orkar inte knåda.

Okej, nu skrev jag precis ut en rabattkupong till pizzakit. Varningstecken på alla plan.

Oily marks appear on walls

Jag hade nog ingen särskild låt som etsade sig fast som årets låt 2010.

En låt som dock alltid kommer att återkomma, år efter år, är denna.

2010

Jag blickade tillbaka och insåg att det nog aldrig skedde en summering av 2009. Det var ett påfrestande år men nog vete gudarna att 2010 har varit värre.

Det är lätt att sitta och tycka synd om sig själv men när allt kommer till kritan har jag inte direkt något att klaga på. Förutom att jag jobbar för mycket möjligen.

2010 kommer ändå att gå till historien som året då jag lämnade tryggheten och kastade mig ut i ovissheten. Året då jag kraschlandande och alla drömmar om vad kärlek kunde vara sprack och blodet var överallt och såren aldrig ville läka.

2010 var också året för nya bekantskaper med en ny stad och fina människor som jag varit alltför dålig på att hålla kontakten med. Ett nytt jobb med många möjligheter och en känsla av att höra hemma.

Jag sålde en lägenhet och köpte en annan, tre gånger dyrare. Jag fick stå ensam på bolånehandlingarna, ett litet steg för människan men ett gigantiskt steg för mig.

Vi summerar med hjälp av några frågor, givetvis snodda:)

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag avslutade min högskoleutbildning och flyttade till Stockholm, en stad jag alltid sagt att jag aldrig skulle bo i. Jag fick även min första tillsvidareanställning!

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror att jag endast hade som löfte att hålla vikten. Nu har jag inte vägt mig på ett tag med kläderna säger mig att jag kan ha gått upp något kilo möjligen.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja! L fick en liten son i våras som jag dessvärre aldrig fått träffa eftersom jag lämnade Hbg. Annars tycker jag många bekanta och andra i min inte helt omedelbara närhet är gravida mest hela tiden.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, jag har fått behålla alla min älskade i mitt liv.

Vilka länder besökte du?
Det har varit ruggigt tunt på resefronten men jag lyckades på något vis hamna i ett projekt som innebar en resa till Kenya. Det var skoj! Afrika är ju ett av mina favoritresmål som ni kanske vet.

Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Jag vill ha tid, lust, ork och resurser till att unna mig saker. Middagar på krogen mitt i veckan med älskade vänner, weekendresor till roliga storstäder i Europa, promenader och träning osv.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Jag är dålig på datum men dagar jag aldrig lär glömma är den där julidagen det tog slut mellan m och mig, när jag skrev på kontraktet och fick nycklarna till min nya lägenhet samt min inflyttningsfest, då jag insåg att jag skulle överleva.

Vad är det bästa som hänt dig år 2010?
Jag kom ut på andra sidan och C tillfrisknade mirakulöst nog. Det gjorde även min mormor.

Största misstaget?
Jag vet inte om jag tror på misstag. Det finns saker jag på många sätt önskar att jag sluppit genomlida men å andra sidan har jag blivit visare av det.

Bästa köpet?
Min lägenhet förmodligen. Kanske inte som en investering, men för vad den innebär för mig. Samt min soffa.

Vad spenderade du mest pengar på?
Lägenheten! Mår lite dåligt av att tänka på hur mycket pengar det faktiskt är.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Oj, mycket har gjort mig glad. Mina vänner och en hel massa god mat. Eftersom mitt minne är ganska dåligt vad gäller det första halvåret så vågar jag inte nämna några specifika events från den tiden, men julen med familjen för två veckor sedan var helt underbar.

Ord från 2010…
Måste.
Tålamod.
Tacksamhet.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
En hel massa Robyn och Linnros. Hassle under de första månaderna också.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare. Mått sämre generellt. Men det är på väg uppåt nu.

Vad önskar du att du gjort mer?
Varit mer social med vänner, samt tränat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Varit ineffektiv.

Hur tillbringade du julen?
Med mor, far, mormor och syster, samt hund. I ett snödränkt hus på en ö i skärgården. Underbart var det.

Blev du kär i år?
Njae, jag var redan kär när året påbörjades..

Favoritprogram på tv?
Alla serier som håller mig vid liv. Särskilt Glee.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hat är ett starkt ord men jag har utvecklat känslor av avsky för Plura. Bägaren rann över liksom. På ett privat plan har jag svårt för att hata människor, jag blir mest bara ledsen.

Bästa boken du läste i år?
Jag dör lite av pinsamhet när jag skriver det här, men jag har typ bara läst en bok i år. En HEL alltså. Jag har nog påbörjat 10-talet men sedan inte kommit längre. Den jag läste ut var Presidentens hustru. Den var okej.

Största musikaliska upptäckten?
Ingen ny direkt? Jag har varit extremt dålig på att uppdatera mig på musikfronten under 2010. Kanske Florence + the Machine och Bruno Mars?

Något du önskade dig och fick?
Ett jobb.

Något du önskade dig men inte fick?
Det lyckliga slutet. Men det kommer flera sådana.

Årets bästa film?
Ehum. Som jag SETT i år eller som KOM UT i år?

De bästa nya människorna du träffade?
Några personer i härliga gänget jag var i Kenya med. Det är människor jag måste lära känna ännu bättre under 2011.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Den har gått från avslappnad student till business. Inte överdrivet strikt men mina converse har typ försvunnit längst in i garderoben.

Vad fick dig att må bra?
Att ha hittat en hem. Samt mina vänner såklart och ganska mycket äkta krokant.

Vilken kändis var du mest sugen på?
James Franco lite till och från sådär.

Vem saknade du?
M såklart, både före och efter uppbrottet. Och så saknade jag mina vänner från Hbg. Still do.

Favoritmånad 2010?
Oktober kanske. Eller december.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Jag BORDE ha tränat. För att orka med allt annat... Ska ta tag i det nu.

Vitt

Som inflyttad Stockholmsbo känner jag med jämna mellanrum en trängande behov av att upplysa stockholmaren om hur världen ser ut utanför Stockholm. Ni vet, resten av Sverige...?

Dagens upplysning:
Det finns ingen precis färg som heter stockholmsvit. Det är förmodligen halvlata målare i Stockholmsregionen som kommit på att man kan döpa i princip all bruten vit färg till stockholmsvitt. Beroende på vilken färghandel du går till lär du säkerligen även få olika kulörblandningar.

I resten av Sverige existerar inte stockholmsvit färg så bry er inte om att fråga oss utbölingar. Använd NCS-koder för bövelen.

Where have all the soldiers gone

Förresten, en sak man noterar när man gluttar hyrfilm och får möjlighet att se andra filmtrailers.. Han den där Channing Tatum i Dear John, han var rätt fin att titta på. Sedan när jag bildgooglade honom var han helt plötsligt inte alls snygg längre.
Vad var grejen liksom?

Jag har börjat spinna lite på soldatteorier.
Mitt nyårsragg som jag lämnade illamåendes vid en tunnelbanestation under årets första timmar, han var soldat. Var det det som gjorde honom intressant?

I alla andra sammanhang är jag ganska likgiltig när det kommer till soldater. Jag menar, jag förstår att det finns ett behov av dem samtidigt som de i många fall är roten till problemet. Hönan och ägget ni vet. Men vilka är dessa gossar som vill leka hjälte idag?

Jag har inte kommit fram till något klokt än. Återkommer när det sker.

Update: Han är inte ful alltså, bara lite skum skäggväxt och brottaröron på vissa kort. Men vi fokuserar på kroppen va..?;)

Bra start på året

Vi kör en liten snabb update.

Två ganska betydande "situationer" i min vardag som jag anser att jag får lov att skylla mitt dåliga bloggande på:

Min dator fungerar fortfarande inte. Ny kartong + fraktsedel anlände idag så att jag kan skicka skiten på service igen. Jag hoppas att de tappar helvetet i golvet och ger mig en NY! Fungerar den inte efter denna service kommer jag reklamera datorn asap. Det är dags nu.

Jag har en ganska maffig deadline på jobbet den kommande måndagen. Och med maffig menar jag APAMYCKET ATT PRODUCERA. Produktionsnivån är sådär, särskilt med tanke på gårdagens kiddobesök och dagens Datorkunskap A: Microsoft Office Word 2007-lektion. Summan av kardemumman: trettondedag jul finns ej inskrivet i min almanacka. Å andra sidan kommer det vara djävulskt lugnt och skönt på kontoret.



För att hålla sig vid liv - Curacao om 39 dagar.

Technology

Min DVD-spelare och jag tar härmed avsked från varandra. Återvinningen nästa. Ska bara pilla ut den helvetes filmen först.