Partiledardebatt

Kommentarerna från vänster grundas på pinsamt dåliga argument.
"Arbetslösheten.. bla bla".
Är det någon som har missat finanskrisen och framförallt, är det någon som tror att finanskrisen skulle vara den sittande regeringens fel?

Jag skäms å människornas vägnar.

Byter till I en annan del av Köping.
Så mycket smartare människor.

Sesriem och Sossusvlei

Insikter från förr

Mitt jobbsökande stod still så jag fokuserade på att rensa min skrivbordshurts då jag fann min "dagbok" från Afrika.

13 dec 2007
Klein Aus Vista, Namibia

Sankta Lucia, ljusklara hägring.

Insikt. Att komma till insikt borde väl egentligen innebära att man kommer ett steg närmare sina livsmål, att man blir tryggare och bekvämare med sig själv. För inser man något försvinner väl den funderingen och man behöver aldrig mer tänka på saken, typ ett problem mindre…

Jag kommer ofta till insikt om saker. 9 av 10 gånger inser jag att det är något jag inte vill göra. Så istället för att hitta rätt direkt betar jag av person efter person, intresse efter intresse, aktivitet efter aktivitet för att helt enkelt rensa bort dem ur högen. Trots att detta har pågått i 23 år tycks inte högen ha minskat det minsta. Ibland är jag till och med rädd för att jag ska behöva börja om från början eftersom jag i all hast råkat kasta bort guldkorn och diamanter.

Jag vill hem. Helst nu om det vore möjligt. Men det är fem dagar kvar innan jag kan sätta mig på flyget mot Düsseldorf. Jag har egentligen inte kommit till insikt om något den här gången. Det handlar snarare om att en människa inte kan flänga runt i all evighet. Jag överskattade bara hur länge min evighet skulle vara…

Vi sitter i en buss på väg till Sesriem. Denna gång utan Jess, Paul, Ale, Bernie och Ines. Jag saknar dem lite, speciellt Ale som på något vis ingav så mycket förtroende under de tre dagar jag kände honom.

Nu ska jag sova.

Robinsonreligionen

Jag är inte helt nöjd med årets Robinsonvinnare.
Inte så mycket för att Lego-Hans vann, utan snarare på grund av vilka som stod bakom honom och såg till att han vann.

Mikko och Johan.
Lärjungarna.
Guds barn.
Männen på de vises stock.
De ryggradslösa iglarna i Hans och Mats fotspår.

Nog för att även Mats, Annika och Veronica röstade på Hans, men dessa var åtminstone kloka nog att hålla käft om lovord och tillbedjan.

För övrigt undrar jag hur röstningsresultaten sett ut om situationen var den omvända, om Jimmy var en underdog, tidigare utröstad av en vinnarsugen (taktikfri?!) Hans...?

BIB

Jag är tillbaka i Hbg och här är allt sig likt.
Sitter återigen i soffan med datorn i knäet och ser på alpint.
Störtlopp dagen till ära.


I övrigt väntas det på besked om framtiden.
Jag förhåller mig relativt likgiltig.
Tills vidare.

Snötäckta landskap

Fantastiskt att resa första klass.
Inte en unge i sikte.
Människor är lugna och sansade och världen utanför är helt enkelt lite lite vackrare.

Första muggen

3,5 h kvar så jag räknar med några refill.

Restips

I februari nästa år fyller min älskade mor 60 år. Liksom då hon fyllde 50 år är det tänkt att vi i familjen ska åka iväg på semester någonstans i cirka 2 veckor. 2001 blev det Thailand. Nu söker vi oss till andra världsdelar. Frågan är bara var?

Fick precis i uppdrag av mor att undersöka saken närmare eftersom man tydligen måste vara ute och boka i god tid. Någon som har några bra tips på varma, inte överdrivet exploaterade, resmål där åtminstone två personer av lokalbefolkningen talar engelska?

Den inre resan

Sticker upp till hufvudstaden imorgon för att besöka m. Ska även träffa finaste s för lite uppdateringar och drinkar hoppas jag. Söndag blir det bio och måndag intervju. Gah!
På måndag och tisdag ska jag dessutom registrera mig på två kurser för att garantera någon form av inkomst den kommande månaden. Blir det inget jobb av kanske man rentav skulle vara lite närvarande ibland.

Anyways, för första gången i historien skall jag åka första klass på SJ. Hade nämligen ett gammalt värdebevis som låg och dammade från en tågförsening förra våren. Dags att utnyttja! Gratis tidningar och kaffe har jag förstått att man ska få, men det jag ser mest fram emot är att slippa eventuella kids som springer runt i strumplästen och skriker och tror att de är söta. Blä.

The best of regional reklam

Jag saknar ord.

Daytime television

Är jag ensam om att tycka att Diane Keaton är en helt värdelös skådespelerska?

För övrigt ser jag alldeles för mycket på dålig tv nuförtiden. Rachael Ray exempelvis som har grill-/sommarspecial idag. Av någon anledning kan jag inte förmå mig till att byta kanal, trots att människan "mm:ar" och "delicious:ar" var och varannan sekund.

YES!

Telefonen ringde när jag allra minst anade det.

Det är nästan så att man blir religiös.
Men bara nästan.

Dagens

Ny aspirant till favoritmuggpositionen.

Som en sommaräng

Efter ett första framgångsrikt wordblogginlägg följer ett annat.

 

När ens enda dagssyssla går ut på att söka jobb inser man plötsligt att det går bra att strunta i de där triviala vardagsrutinerna som i normala fall föregår ett besök i världen utanför. Vi talar alltså om hygien och allmänt appearance.

Såhär på kvällskvisten efter att ha levt i mina myskläder i två dygn (observera att jag faktiskt duschade igår kväll efter en tur till gymmet) står jag knappt ut med min ofräschhet. Vedervärdig är ett mycket passande ord för min uppenbarelse. Särskilt om jag lyfter upp armarna lite för snabbt så att det skapas ett vinddrag som fläktar förbi min näsa. Att jag sedan åt hemgjord minipizza till middag vilken efterlämnade ett lager fett i mitt ansikte samt kladdiga fingeravtryck över hela fjärrkontrollen gör hela situationen än mer glamourös.

En raggardusch innan läggdags kanske?

Wordbloggar

Efter att ha levt med en "gratis" engelsk version av Officepaketet i fyra år så har jag nu äntligen blivit laglig och uppdaterat till Office 2007. Hemmaversionen. Det var fadern i hushållet som pröjsade och jag var inte sen med att utnyttja en av de tre licenserna.

Nu kan jag inte hålla mig längre utan måste testa om det faktiskt går att posta till bloggen direkt från Word.

 

Testing testing alltså. 1-2, 1-2? Eller knack-knack-flås i micken.

Med nya frukostrutiner

Det där blodlika är färskpressad blodapelsin.
Smarrigt värre!

Mitt nya liv

Varje morgon:

"Idag händer det!"


Varje kväll:

"...imorgon händer det?"


Ja, att någon ska ringa om en intervju alltså.
Hittills är telefonen knäpptyst.

Får man lov att skrika lite?

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Ok, färdigskriket för idag.
Och ni, missta det inte för ett glädjeskrik, det är ren frustration.


En Trissreklam hade suttit fint nu.

En färgklick i vardagen

Och en längtan till Alperna.

PS.

Jag tränade aldrig.

MOHAHAHAH!

Kalenderåret börjar NU!

Frågan är bara vad ska jag fylla mina tomma blad med..?

Smörjmedel tack

Jag släpade mig till gymmet i förrgår efter nästan fyra veckors uppehåll. Där var fullproppat med folk såklart. Människor som med nyskrivna nyårslöften i hand väntade på att få pröjsa ett par hundralappar i månaden på autogiro för att snart kunna ignorera hur träningskortet hamnar längre och längre bak i plånboken. Beach 2010 är dock ett realistiskt mål i dagsläget så NU KÖR VI!
Typ.

Själv tog jag några stapplande ovana steg på löpbandet, fick håll, trodde att jag skulle dö, körde lite till och gav upp. Mjukstart heter det väl?
Vad som dock satte djupa spår på min djupt sovande kropp var de utfall och armstyrkeövningar jag därefter utsatte mig för. Träningsvärken har nått sitt klimax idag och det var med enorma besvär jag överhuvudtaget lyckades gå på toaletten i morse.

Nu har jag i princip lovat att jag ska träna igen om en halvtimme. Bara tanken på det gör mig lite smått svimfärdig. Sista-minuten-undanflykter?

Nyårslöfte - hålla vikten

Jag har på något mystiskt vis lyckats gå ner några kilo det senaste halvåret. Nog för att jag har tränat lite mer än vanligt, men det har väl aldrig hjälpt tidigare?

Efter över en veckas julfrosseri i mat, godis och alkoholhaltiga drycker tänkte jag att nu tusan, nu måste jag ha lagt på mig lite igen!

Icke då, jag hade gått ner ett kilo istället.
Första tanken som dök upp var att jag måste vara sjuk..? För vem faen lyckas gå ner i vikt över jul (om man nu inte råkar drabbas av magsjuka vilket jag dessvärre erfarat mer än en gång i juletider)? Förnuftet dök sedan upp och påminde mig om att det nog krävs mer än -3 kg på ett halvår för att kunna klassas som sjukdomssymptom.

Iaf, jag hade alltid trott att en liten viktnedgång skulle vara fantastiskt men nu känns det såpass oförtjänt av någon anledning att jag inte kan glädjas åt det. Det är knappast så att jag försöker gå upp de där kilona igen men som jag lever nu måste jag helt enkelt stanna på den här vikten, annars är det något skumt på g.

Moomin

Jag fick 6 st finfina Muminmuggar i julklapp, med olika tryck
på varje mugg såklart. Nu har jag fått för mig att jag borde
ha en favoritmugg, en självklar kompis till frukostkaffet.

Funderar på denna men har inte riktigt bestämt mig än.
Har inte ens invigt alla när jag tänker efter..

Deadlines

Visst har vi en konstig relation till dem..?

M sitter och skriver på en uppsats som ska vara klar på torsdag kl 12. Samma tid ska min grupp skicka in underlag för en handledning på fredag. Han sitter och våndas med magont, jag funderar över huruvida jag ska våga mig ner till postboxen på första våningen endast iklädd mysbyxor, smutsig pyjamasöverdel och skrynklig collegekofta. Handledningsunderlaget är dock långtifrån klart.

Vi verkar fungera på liknande sätt, som sådana där människor som skjuter upp allt tills det inte längre finns någon morgondag att skjuta det på. Åtminstone när det gäller skolarbeten. Å andra sidan känner jag mycket få personer som inte fungerar på detta vis. Det är till och med så främmande för mig att jag med stora ögon och vidöppen mun blev nästintill mållös (händer mycket sällan) då en klasskamrat deklarerade att han lämnat in en hemtenta FEM DAGAR INNAN DEADLINE. Själv hade jag inte ens påbörjat min.

Nä, det är tydligt att jag jobbar bättre under press. Kanske av den självklara anledningen att jag inte jobbar alls utan den, pressen alltså. Sedan finns det en poäng med att med svettiga händer och ökande puls se hur timmarna tickar ner för att sedan vid deadline (förutsatt att man är klar då) kunna pusta ut och verkligen känna att man presterat och uppnått något, inom utsatt tid. Självbedrägeri javisst, men det fråntar mig inte den där underbara känslan. Sådetså!

BloggUlf

Haha, jag älskart.

Knäckebröd är knaprigt och gott, ju..

Den lokala Icabutikens brödhyllor dagen efter årets mest improduktiva dag.

Omstart

Nytt år, nya möjligheter.
Ha!

Jag sitter på flygbussen på väg hem. Ett begrepp som blivit alltmer diffust det senaste halvåret. Ankaret, dvs utbildningen, dras upp definitivt om bara drygt två veckor. Och alla de får andra tamparna och trossarna som höll mig kvar vid kajen har redan till stor del försvunnit.

Lite vind i seglen hade inte skadat. Blåshålan Helsingborg borde vara generösare än så.