Shoe me

Det spelar ingen roll var i världen man ska åka. Eller hur länge.

Återkommande frågan... VILKA SKOR SKA JAG TA MED MIG?! Ekar med jämna mellanrum i min lilla tvåa.

Tog precis mitt förnuft till fånga och slängde ut ett par höga pumps som jag vet att jag kommer att avlida i om jag använder dem. Nu har jag med andra ord endast TRE par skor med mig. För en hel veckas bortavarande. Hur ska detta gå?!

Mr Seinfeld

Jag ser inte så mycket på Seinfeld som man kan tro.
I did, när jag var 16 år och kom hem sent om kvällarna från mitt kvällspass på Wettexfabriken i Norrköping. Då satt far och jag där framför den lilla köks-tvn och drack te och skrattade lite halvt åt Kramer/George/Elaine (aldrig Jerry) med jämna mellanrum för stämningens skull.

You're a fascinating man, George Costanza

Har insett hur svårt jag har för att berätta för honom hur mycket jag tycker om honom.

Jag håller tillbaka. Dels för att jag vet att han inte är där (än?). Dels för att när jag senast öppnade upp mig och blottade mina känslor för någon så slutade det med ett hjärta som gick i tusen bitar. Mitt hjärta.

Det är aldrig konstant det där tyckandet. Om honom vill säga.

Är kärleken någonsin konstant? Jag tror inte det.
Däremot är den för tillfället frekvent återkommande och oväntat intensiv i omgångar. Det är omvälvande och frustrerande. Jag inser att jag inte längre har kontroll. Varken över det jag känner eller det som han känner, eller inte känner?

Vissa dagar längtar jag tillbaka till likgiltigheten, för enkelhetens skull. Andra dagar går jag runt med en imaginärt glädjeskrik inombords, med G-kraftkänslor från en bergochdalbana.

En AB-journalist sitter just nu och nickar nöjt...

När pöblen flyger

När folkets folk bestämt sig för att elda upp pengarna på semesterkontot, samlat sina nära och kära, packat ner saronger, flipflops, cargoshorts och så ett par fotriktiga skor för alla kulturhistoriska vandringar någon i familjen prompt förespråkat, och slutligen hamnat på en flygplats nära dig...

Då händer det saker med mitt tålamod.

Några tips till folket:

• Om det nu var så länge sedan ni flög senast (kanske till och med innan 9/11?) att ni glömt bort vad som gäller vid en säkerhetskontroll, läs skyltarna! Tro inte att ni kan smuggla in diverse vattenflaskor, pincetter och hårsprayburkar genom att spela okunniga svennebananer.


• Vid boarding till i princip alla utrikesflyg har ni fått en flygstolsplats tilldelad er vid incheckningen, med andra ord behöver ni inte köra över folk med era bagagevagnar med skrikande barn släpandes vid fotknölarna för att komma först in i planet.


• Inte heller behöver ni förlusta er i tre timmar i taxfreeshopen för att sedan slutligen behöva bli efterlysta i högtalarsystemet 3 minuter innan departure time.


• Vänligen respektera instruktionerna gällande säkerhetsbältet. INGEN kommer av planet snabbare för att ni tar av er bältet och börjar rota i handbagagehyllan 1 sekund efter att landningshjulen tar mark. Däremot ligger ni rysligt illa till om planet av någon anledning skulle köra in i något hinder på väg till gaten.


• Var god och släpp av folk från raderna framför innan ni själva går av.


• Slutligen vid bagagebanden, möjligtvis den värsta platsen av dem alla, respektera de tydligt dragna linjerna på golvet som förespråkar ett visst avstånd från själva bandet. ALLA ser bättre om inte ni och era fem barn samt bagagevagn står redo 2 cm från bandet och skymmer sikten. Jag lovar, ni hinner fram till väskan om ni står en meter längre bort också.

Tack, det var allt jag ville säga.