Jodå. Jag lever.
Befinner mig i vad som känns som en transportsträcka av mitt liv. Mellan punkt A och punkt B. Eller kanske L och M? Oavsett vad vet jag väl inte helt bestämt hur det ser ut där framme vid nästa hållplats, men att det åtminstone borde vara mer ordnat än vad det är där jag far fram just nu..?
Oredan här och nu är givetvis min bostad, samt lite annat smått och gott.
Sen slår det mig hur många gånger som jag har tänkt exakt likadant. "När jag väl är klar med xxx, DÅ...", eller "När jag väl fått ett jobb/hittat bostad/träffat kärleken, DÅ...".
Trist bara att det där DÅ liksom aldrig verkar infinna sig, trots att jag både träffat kärlek, fått jobb och blivit med bostad. Den där mentala lyckan och tillfredsställelsen som man tror ska infinna sig i samma sekund en pusselbit ser ut att passa. Dessvärre verkar livet inte vara nåt pussel, för jag är en jävel på att pussla men jag kan lova att det här som jag lever i, det blir aldrig helt rätt ändå.
Häromkvällen tänkte jag för mig själv att om jag inte slutar tänka nu kommer jag att bli galen. Måste bara hitta AV-knappen.
