Kalas

Födelsedagsmiddagen blev förövrigt en hit.
Mor tänkte rippa menyn rakt av till deras nyårsfest, med vissa justeringar i förrätten.

Det bjöds på pilgrimsmusslor med sparris och tomatvinegrette. Därefter oxfilé med körsbärssås och pomme anna, samt en chèvresallad med physalis och äpple. Slutligen en enkel men kalasgod vit chokladpannacotta med rårörda hallon. Och så en massa smarrigt gott vin såklart.

Sitter nu och äter resterna till söndagsmiddag. Lika gott i soffan framför tvn!

Just a number

Jaha, då var man ett år äldre alltså.
Närmare 30 än 20, på rikt.

Häromveckan ute på krogen träffade jag en ung snygg herre. Något av det första jag sa till honom där på dansgolvet var att jag var för gammal för honom (det var alltså han som kommit fram till mig). Jag minns inte vad han svarade, dels på grund av att jag hade en hel massa vin i kroppen, dels på grund av ljudnivån som censurerade vartannat ord.

Det visade sig i alla fall att han var 23 år.

Jag var nog inte för gammal för honom. Däremot var han 10 år yngre än M, något som kanske gjorde honom för ung för mig. Den mentala åldern diffade förmodligen inte alls lika mycket.

Inser att det är dags att sluta se till siffrorna och börja se till människan och dennes liv, mål och ambitioner.

Ses vi ute nästa helg?

Firar

Prisad vare...

Ja, vad var det nu han hette, den där trevlige norrlänningen på HP som hjälpte mig kurera min dator idag..?

Förstå, nu har den varit igång flera timmar utan att krascha.
Framsteg!

Postponed

Jag har försökt boka in en lunch eller aw med en kompis i snart två veckor.
Det går inte.

När får man tillbaka sitt liv?

Inte här

Konstaterade igår morse på väg till jobbet att jag behöver semester.
Det blev ju ingen att tala om i somras.

Med många månader kvar till februari så önskar jag mig för tillfället bort till trattorior i Toscana, jazzbarer i Paris, fiskrestauranger i Lissabon, valfri vit strand på andra sidan jorden och fluffiga mjuka sängar på lyxhotell i alperna.

Skuggsidan

Jag fyller år nästa helg. 26 jordsnurr som man sa som liten.. Eller kanske snarare 9490 snurr?

Har bjudit upp familjen över helgen och det är tänkt att jag ska bjussa på trerätters, varför jag nu sitter och filurar på menyn.

Vi blir max åtta personer, samt en hund.
Jag har en gasugn som jag inte riktigt litar på temperaturmässigt vilket i princip utesluter all form av bakning. I övrigt är budgeten förmodligen det enda som stoppar mig. Samt alla former av extrautrustning som exempelvis brännare och salamander. Kanske något att önska sig för övrigt..?

Som en pannkaka

En hektisk vecka fick mig att inse att ett par timmars lördagsjobb skulle lätta lite på stressfaktorn till måndagen. Sagt och gjort. Jag gick upp, klädde mig och satte mig på tåget till jobbet, som vanligt. Tjugo minuter senare och sisådär en minut innan jag kom fram insåg jag att jag glömt jobbnycklarna hemma.

HELVETES J-VLA AS. Typ.

En pytteliten tanke om att någon annan än jag kanske kommit på den smarta idén att jobba en lördag höll sig kvar tills jag pallrat mig upp till kontoret, ringt på och därefter skådat de låsta gallergrindarna.

Håglös satte jag mig i trappen och plockade fram mina frukostmackor.
Där och då var hela världen emot mig.

Nu, några timmars shopping och en (för tillfället) fungerande dator senare känns det lite bättre. Oklart om jag ska vara seriös och jobba några timmar innan kvällens utgång eller om jag vågar skjuta på det till morgondagen. Förmodligen inte världens bästa idé med tanke på vad kvällen har att erbjuda...

Hälsan själv

Min kost består för tillfället av:

• diverse gamla matlådor jag hittar i frysen (kräftsoppa/frikadeller/pasta med kyckling)
• äkta krokant
• mozzarella
• mackor med rökt kalkon (och ost om sådan finnes i kylen)
  
• kaffe
• te
  

Fibrer och grönt är ju ganska överskattat.

Inte nu

Jag träffade en ny bekantskap för någon månad sedan.
Redan efter första kvällen, som tillbringades på klubb i större sällskap och där diskussionerna förmodligen kunde koncentreras till någon timme, hade han bildat sig en uppfattning om mig.

Han tänkte att jag var sjukt pk och ett barn av gud. Typ.

Själv blev jag både lite smickrad av de höga tankarna han hade om mig, samt förbannad för att han trodde sig veta vem jag var när han så uppenbarligen hade fel.

Många provokationer och en inflyttningsfest senare bestämde han sig för att fråga rakt på sak om jag ville hitta på något med honom - DEJTA.

Där tog mitt tålamod slut. Vi känner inte varandra och kommer förmodligen aldrig lära känna varandra så till den grad att tycke skulle uppstå. Detta av ett flertal anledningar:

• Han är en förhållandemänniska som knappt hinner avsluta ett förhållande innan han är på jakt efter nästa.
• Jag är en singelmänniska. (Endast 16 procent av mitt "vuxna" liv har tillbringats i ett någorlunda seriöst förhållande.)
• Han tror att en tjej, gärna en seriös och jävligt pk tjej som jag, ska göra hans liv seriöst och vuxet.
• Jag tror och har många gånger fått det bekräftat att jag är starkare och har en större drivkraft som singel.

Och de viktigaste:

• Han är inte min typ och jag kan definitivt inte vara hans typ.
• Plus att jag precis insett att jag överlevt de där 16 nämnda procenten ovan.

Sunday sunny sunday

Och fåglarna på taken

Ni vet när det precis tagit slut med någon man älskade och ens förälder/vän/kollega/avlägsna släkting börjar tala om ett hav eller en sjö och det oändliga antal djur som antas leva däri och allt man vill göra är att be dem hålla käften...?

Jag såg ett helt stim av fiskar i lördags.

Vi cyniker

Jag skulle ha gått och lagt mig för över en timme sedan. Det går sådär med den biten...

Sitter på arslet i soffan och kan liksom inte förmå mig själv att resa mig upp. Slötittar på hundra år gamla avsnitt av Seinfeld och tänker tillbaka på mina tonår när jag och pappa satt hemma vid köksbordet sent på kvällarna, drack te och smågarvade åt Jerry & co. Mamma hade redan gått och lagt sig och syrran vete gudarna var hon höll hus. Kanske hade hon flyttat redan?

Iaf, det är väl dags att avsluta dagen. Nu räcker det med måndag för den här veckan.

Chockmetoden

Helgen bjöd på besök söderifrån samt inflyttningsfest.
En mycket lyckad sådan.


Nu sitter jag på jobbet och längtar hem till sängen.
Ska gå och bälga i mig tre liter kaffe och se om det hjälper.

Lekstuga

Efter många om och men har jag så fått igång min nya kärlek.

Hittade webbkameran.
Fniss.

Godkänn

Klickade precis hem en ny dator!

Det här Internätet är fullkomligt helt jäkla livsfarligt.

Hammaren åkte fram

Och två tavlor fann slutligen sin plats på väggen.

Insåg att samtliga pryttlar på bilden kommer från
Ikea och tvingas fundera på huruvida jag känner
för att starta en slagsmålsklubb i valfri källare.
Ska tydligen finnas en ledig garageplats i föreningen..

I'm not G.I. Jane

I'm attachment Barbie.


Precis lyckats se ett Greysavsnitt utan att börja böla.
Framsteg!

Tekniken

No longer a friend of mine.

Datorn har länge sjungit på sista versen. Nu har den kommit in i den fasen då jag tvingas starta om den tre gånger per kväll... Den orkar inte mer. Jag orkar inte mer.

Så, det är väl dags att inse att det är läge att köpa en ny följeslagare.
Frågan är nu, vad ska man köpa?

Funderar lite smått på en stationär eftersom jag inte längre är i behov av att bära med mig datorn till exempelvis skolan. Samtidigt vete tusan var jag ska ha plats för en sådan i lägenheten? Skrivbordet som tillfälligt är inskuffat i sovrummet kommer att ryka inom kort. Skulle dock kunna koppla upp den mot tvn, fast då kan man ju inte internätta och se på tv samtidigt, vilket är min favorithuvudsyssla.

Så om jag istället köper en bärbar, vad ska man satsa på? Mac (som jag egentligen hatar) eller PC? Liten och nätt eller större och mer arbetarvänlig? Frågorna tar aldrig slut.

Det här kommer bli jobbigt.

Sår

Jag hittade ett grattiskort från i fjol i en flyttkartong.
Det var från honom såklart.

Han skrev om framtiden och den födelsedag som stundar.
Det är konstigt att vi nu inte ens talar med varandra.

Det gör fortfarande ont.
Inte konstant och verkligen inte på samma sätt som för två månader sedan.
Men åtminstone några ögonblick varje dag finns han i mina tankar och hjärtat vrider sig lite av smärtan.

Söndagsnöje

Försöker förmå mig själv att jobba igen de två förlorade timmarna från i fredags,
efter att chefen korkat upp bubblet.

Det går sådär.

Ingen Edward idag tydligen

Favorit i repris

Jag toppade förra helgens sovmorgon med att vakna klockan 13.23 idag.

Var ute på äventyr igår.
Först spontan aw på jobbet för att fira nya uppdrag.
Sedan annan aw med väninna och hennes kollegor.
Mycket dans, lite för mycket öl för en mage som ingen middag hade fått.
Klockan tre drog jag mig hemåt, med en torr fralla som färdkost.


Tänkte nog försöka få ta del av några solstrålar innan mörkret faller.
Sedan blir det middag och hyrfilm. Funderar på Remember me, för att fortsätta förra veckans Robban/Edward-tema.

Gör om

Idag var ingen bra dag så nu går jag och lägger mig och gör ett nytt försök imorgon.

Ja tack

Bara sisådär 12 290 riksdaler.
Födelsedagspresent?

Livet

Min vardag är för tillfället helt ofantligt boooring.

Jag vaknar, dör en smula av trötthet och tvingar mig sedan upp i sista sekund efter att ha snoozat cirkus fyra gånger.

Pinnar ner till t-banan och tänker "tur att man inte kör bil in till stan med de HÄR köerna", ångrar mig sedan när jag tvingas stå på tåget och drömmer om hur skönt det skulle vara att sitta på mjukt säte, lyssna på radion och sörpla kaffe på väg över Tranebergsbron. Ser utsikten från tåget, ångrar mig, ångrar mig igen två stationer bort och funderar på om man någonsin skulle kunna tjäna på att gena över blå linjen om man sprang jättejättefort och tajmade tågen precis..?

Sen jobbet i 10 timmar.

På tåget hem är jag för trött för att fundera på snabbare resvägar. Jag får sitta - jag är nöjd.

Springer smått hem från t-banan och kraschlandar i soffan.
Där är jag nu, tre timmar senare.

x 5.


Livsåtgärder
1. Ta med bok till tunnelbanan.
2. Lämna jobbet åtminstone 20 minuter under dagen.
3. Gå hem! (Den sista timmen ligger effektiviteten på 14 procent typ, inte alls värt.)
4. Träffa folk efter jobbet (mao, våga planera in lite sociala aktiviteter).
5. Börja träna igen.

Inom en månad...?
Ja, det kör vi på.

Halvåtta

Halvåtta har den här veckan lyckats skramla ihop stereotyp-paren från sthlm x 4. Det är älska eller hata som gäller. Jag har inte riktigt bestämt mig än.

Hade dock gärna slurpat i mig kvällens meny flera gånger om.

Man kanske skulle slänga ihop en pavlova även till 26-årsdagen?

Lite sällskap

Såhär i höstmörkret en söndag så blir man ju allt lite sugen...

Gölligöll.

En eller två

När man gör ingenting alls ensam en söndag så är det ganska skönt men det finns ändå alltid en liten smula ångest som ligger och gnager i bakhuvudet.

När man gör ingenting alls tillsammans med sin pv/fv en söndag så är det myspysigast i stan och man önskar att det aldrig tog slut.

Inte för att jag direkt önskar att söndagen ska ta slut men jag ser ändå fram emot att träffa folk imorrn.

Hål i väggen

Min lägenhet var nymålad och nylackad och allt vad det kan vara när jag flyttade in.
Inte ett endaste spikhål i väggarna.
Inte en repa i golven (även om lackningen i sig inte var särskilt bra gjord).

Nu ska jag bygga bo.
Göra det till mitt hem.
Vilket innebär tavelupphängning.

Nya hål i hålfria väggar.

Den där första repan, den första fläcken, den första avskavda målarfärgen.. (vilket jag redan lyckats med). Det är svårt.

Done!

Hm.. Vad göra nu då?

Dot dot dot

Såg precis New moon och plötsligt bara what the f**k?! Inte för att det var dåligt alltså utan för att det tog slut mitt i allt det braiga.
Suck. Hata följetongsfilmer.

I övrigt världens segaste lördag. Sov till halvett, la pussel och såg på tv och tvättade om vartannat i fem timmar.

Därefter ovan nämnda tonårs-crush-film (ja, Edward ÄR snygg, även om han ser ut som en döing) och chips, godis och läsk på sofflocket. Precis vad som behövdes.

Nu avlider jag av trötthet. Orka flytta sig till sängen?
Hm, kom precis på att jag inte bäddat. Klutt.

Slirigt

Yesbox.