Galenskap i bild

Om nån undrar hur galenskapen ser ut är det ungefär så här.

Nu borde galenskapen gå och lägga sig. Imorgon ska den nämligen testa på Organic bodywork på Sats. Den kylskåpssmidiga kroppen ska med andra ord göra yoga- och pilatesinspirerade rörelser i 38-40-gradig värme. Det kan ENDAST förklaras av min galenskap.

Vad som skrämmer mig mest? 
"Tempot är lugnt och du kommer uppleva stor närvaro."

Medicinbollen

Var och tränade NTC på Sats igår och vaknade idag till ryggträningsvärken from hell. Men det känns fint. Tänker att om det inte känns så har man inte ansträngt sig tillräckligt.

Idag är definitivt träningsfritt. Däremot väntar ett ton smutstvätt hemma ikväll. Måndag deluxe.

Strongt

Asså livet hörrni, lite väl komplicerat ibland va? Framför allt verkar det ha svårt för att följa projektplanen. Vel hit och dit och ingen jäkla ordning alls. Ska man verkligen godta detta beteende?

För tillfället har jag varken ork eller lust att göra något åt saken. Var på ett sjukligt jobbigt pass på Sats idag och trodde vid ett par tillfällen att jag skulle dö, varför jag mesade ner på takten UTAN att skämmas (krävs tydligen mer än så nuförtiden). Därefter har jag presterat absolut nada. Om det vore möjligt skulle jag vilja påstå att jag har o-gjort saker. Det enda jag lyckats med är att förtära en peanut butter och jelly-sandwich. Godispåsen jag hetsköpte (och delvis hetsåt) på lunchen när blodsockernivån befann sig i Kina är däremot orörd. O-gjort som sagt.

Nu ska jag lägga mig under täcket och bläddra i inredningsmagasin och drömma om rikemansdagar. Det ska jag väl åtminstone lyckas med. Bläddrandet alltså, ser sämre ut på rikemansfronten.

Combat

För några veckor fattade jag beslutet att bli medlem på Sats. Det var inget lätt beslut kan jag lova. Jag har i alla år varit starkt tveksam till detta företag som av någon anledning anser att friskvård måste kosta en halv förmögenhet.

Anledningen till att jag till slut gav vika var att 96,2 procent av mina vänner och bekanta tränar där. Och jag antar att jag ville ha någon att träna med?

Hittills har jag varit där fem gånger.

Första veckan - ett besök. Ett grupppass där jag var nära att stryka med. Faktum är att jag inte kunde röra mig normalt på flera dagar efteråt. Särskilt toalettbesöken var en piiina.

Andra veckan - två besök. Två "lättare" gruppass som inte gav några bestående men (jämfört med veckan innan). Kunde förvisso inte gå i trappor på grund av stelhet i vaderna men det är ju en petitess.

Tredje veckan (denna vecka) - två besök. Hittills. Gruppass igen. Första gången på BodyPump och sedan, i förrgår, nytt försök på det allra första mördarpasset Shape. Vaknade i morse med sjukliga smärtor i båda armarna. Tvingades ta en Alvedon när jag kom till jobbet för att lätta lite på det onda. Nu är det tillbaka igen.

Börjar bli osäker på om min kropp är anpassad för denna typ av träning. Jag har inte ansett mig vara sådär jätteotränad tidigare men nu undrar man ju.. Blir det bättre? Kommer jag att härdas? För tillfället känner jag inte riktigt att jag kan dra nytta av fördelarna som ska komma med träning (piggare, friskare, gladare osv osv). Hittills har jag mest bara känt mig förstörd.

Morot

I ett svagt ögonblick anmälde jag mig till Tjejmilen. Tänkte att det skulle vara den bästa motivationen för att ta på sig löpardojjorna och tvinga sig ut bland folk och fä för att flåsa dem i nacken.

Nu är det 24 dagar kvar till "the event" och jag är mer otränad än någonsin. Sa till kollegorna att jag skulle ut och springa idag efter jobbet, för att sätta lite press på mig själv. Vad jag istället gjorde var att äta choklad, äta ostbågar, se på film, äta lite mer choklad, se ytterligare en film, fundera över varför jag är hungrig, äta lite mer ostbågar och få ont i ryggen av min föga ergonomiska halvliggande ställning i soffan.

Fan vad bra jag är.