Ett mindre lyckat försök att klä tankarna med ord

Jag ville skriva något klokt om kärleken men orden la mest krokben för varandra och poängen uteblev.

Egentligen fanns det nog ingen poäng. Mest bara en tanke. En fundering kring huruvida det någonsin blir fulländat. Och varför jag dras till män som har svårt för att kommunicera känslor, svårt för att bekräfta, med ord. Sådant jag vill ha så klart. Sådant jag hade som ung, innan kärleken blev på allvar. 

Det är väl just så enkelt. Man vill alltid ha det man inte kan få. Tror man. Tills man får det och inser att man vill ha det förra. Eller något annat. Eller tredje. 

Jag ska jobba på det där med att nöja mig. Att inse att det jag har är guld värt. Att så många står utan.

Jag är inte otacksam, snarare bara osäker. Som vanligt.

Floder

Mängden känslor i min kropp nu alltså. Högst oklart var de kommer från. Inte PMS, inte gravid, inga andra hormonella störningar vad jag vet. Ändå, gråt gråt gråt för minsta lilla. Inte bara ledset gråt utan tårkanalerna öppnar sig för ALLT.

Ska se ett avsnitt Grey's nu. Det borde få dammen att brista rejält.