Återfunnet i valutapåse mellan 254 räkningar

Gener

En gammal bekant från gud-vet-när(?) har nyligen fått barn.

Hur jag vet? Fejjan såklart.

Album döpt efter ungens namn finns givetvis och sisådär en gång i veckan fylls albumet på med nytagna bilder på lillen.

Alltså, ungen är något av det fulaste jag skådat.

Minns ni Elaines och Jerrys reaktioner på bekants barn vid besök i The Hamptons?

Tänk den reaktionen fast 134 ggr värre när jag såg ungen för första gången.

Så illa är det.

En midsommarnatts dröm?

Jag ligger på soffan och tjurar lite...

Anledningen är att jag (som vanligt) inte är bjuden på något roligt midsommarfirande. Eller iofs, jag har blivit "okejad" att följa med på diverse olika och något föga intressanta evenemang. Inget som känns sådär jätterätt.

Helst av allt vill jag fira i Stockholmstrakten, nära vatten, med badmöjligheter.. Gärna hemma hos någon som har en trädgård stor nog för dans runt stången. Och kanske ett långbord uppdukat med sju sorters sill, lax i alla dess former, färskpotatis och allt annat som hör midsommar till. Arrangören får gärna organisera lite lekar som roar och baren ska vara öppen och ölen kall. Övernattningsmöjligheter i form av gästrum med ordentliga sängar skulle inte heller skada.

För mycket begärt?

Du och jag

Jag har en bekant, en gammal klasskamrat, som för ett tag sedan (ganska länge om jag får säga det själv) träffade the love of her life.

Nu har hon gått bananas på fejjan och publicerar lovvielove-statusrader i tid och otid. Det är gölligöllpussbilder, kärleksbekännelser och tusslilulligull-vad-vi-är-underbara-tillsammans.

Jag kräks.

Dags för smakprov...

Finn ett(!) fel

Måste ha

Under ett fruktträd på Rosendal

...

Asså, livet är lite bergochdalbana just nu. Mest kärleken såklart. Som vanligt.
Jag tror det är därför jag slutat blogga igen. Vågar inget yttra, som tidigare nämnt, när saker och ting är ovissa.

Det får väl vara så ett tag. Tills jag vet var jag står och vilka mina perspektiv är.

A dopo.