Mitt jobbsökande stod still så jag fokuserade på att rensa min skrivbordshurts då jag fann min "dagbok" från Afrika.
13 dec 2007
Klein Aus Vista, Namibia
Sankta Lucia, ljusklara hägring.
Insikt. Att komma till insikt borde väl egentligen innebära att man kommer ett steg närmare sina livsmål, att man blir tryggare och bekvämare med sig själv. För inser man något försvinner väl den funderingen och man behöver aldrig mer tänka på saken, typ ett problem mindre…
Jag kommer ofta till insikt om saker. 9 av 10 gånger inser jag att det är något jag inte vill göra. Så istället för att hitta rätt direkt betar jag av person efter person, intresse efter intresse, aktivitet efter aktivitet för att helt enkelt rensa bort dem ur högen. Trots att detta har pågått i 23 år tycks inte högen ha minskat det minsta. Ibland är jag till och med rädd för att jag ska behöva börja om från början eftersom jag i all hast råkat kasta bort guldkorn och diamanter.
Jag vill hem. Helst nu om det vore möjligt. Men det är fem dagar kvar innan jag kan sätta mig på flyget mot Düsseldorf. Jag har egentligen inte kommit till insikt om något den här gången. Det handlar snarare om att en människa inte kan flänga runt i all evighet. Jag överskattade bara hur länge min evighet skulle vara…
Vi sitter i en buss på väg till Sesriem. Denna gång utan Jess, Paul, Ale, Bernie och Ines. Jag saknar dem lite, speciellt Ale som på något vis ingav så mycket förtroende under de tre dagar jag kände honom.
Nu ska jag sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar