Visst har vi en konstig relation till dem..?
M sitter och skriver på en uppsats som ska vara klar på torsdag kl 12. Samma tid ska min grupp skicka in underlag för en handledning på fredag. Han sitter och våndas med magont, jag funderar över huruvida jag ska våga mig ner till postboxen på första våningen endast iklädd mysbyxor, smutsig pyjamasöverdel och skrynklig collegekofta. Handledningsunderlaget är dock långtifrån klart.
Vi verkar fungera på liknande sätt, som sådana där människor som skjuter upp allt tills det inte längre finns någon morgondag att skjuta det på. Åtminstone när det gäller skolarbeten. Å andra sidan känner jag mycket få personer som inte fungerar på detta vis. Det är till och med så främmande för mig att jag med stora ögon och vidöppen mun blev nästintill mållös (händer mycket sällan) då en klasskamrat deklarerade att han lämnat in en hemtenta FEM DAGAR INNAN DEADLINE. Själv hade jag inte ens påbörjat min.
Nä, det är tydligt att jag jobbar bättre under press. Kanske av den självklara anledningen att jag inte jobbar alls utan den, pressen alltså. Sedan finns det en poäng med att med svettiga händer och ökande puls se hur timmarna tickar ner för att sedan vid deadline (förutsatt att man är klar då) kunna pusta ut och verkligen känna att man presterat och uppnått något, inom utsatt tid. Självbedrägeri javisst, men det fråntar mig inte den där underbara känslan. Sådetså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar