Det har förvisso varit mycket en ganska lång tid och det börjar ta ut sin rätt.
Jag är tröttare än tröttast och finner varken ro eller tid till återhämtning. Med en solresa mindre än två veckor bort ser jag dock ljuset i tunneln.
I andra tunnlar är ljuset kanske lite väl starkt för mitt eget bästa. Mitt andra försök att dejta någon från den där sidan visade sig gå bättre än förväntat. Vi har setts en massa gånger vid det här laget och nu börjar det kännas, på riktigt. Det är läskigt och härligt och förvirrande och faktiskt jävligt jobbigt. Jag hade nog glömt hur det var, där i början av något som kan bli riktigt stort men också sluta tvärt med en frontalkrock i 230 km/h.
Hm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar