Nu har jag blivit sådär hiskeligt dålig på att uppdatera igen.
Anledningen denna gången?
Våren förmodligen.
Funderar på att vandra ner till Kungsträdgården och spana in körsbärsblommen på väg hem.
När naturen exploderar och gör sig påmind efter allt grått blir jag alldeles varm i själen och glansig i ögonen. Skulle lätt kunna börja grina av lycka(?) när allt är fulländat vackert och sinnena bubblar över. Det är lite pinsamt om man befinner sig mitt bland folk men vad tusan, jag bjuder på det, för det är det värt.
Annars då?
Mannen är kvar i mitt liv. Han är rätt fin faktiskt. Kanske inte så dum trots allt. Frågan är bara vad vi är för något? Känner dock inte längre något behov att få det bekräftat, muntligen eller på pränt. DET om något är fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar