Jag är så hiskeligt trött nuförtiden. Eller ja, sedan igår åtminstone.
Däckade på soffan efter en promme i solen med en vän. Sedan orkade jag varken fixa middag eller se på film. Idag känner jag mig också helt slut.
Tror det är känslomässigt virrvarr som ställer till det. Både nutida och dåtida.
Drömde om exet inatt, att han träffat någon ny.
Hon hette Birgitta.
Jag undrade vem tusan som heter Birgitta i vår ålder och att hon kanske var supermegagammal. En 50-årig norrlänning?
Hon var inte så gammal vill jag minnas, men ganska konstig. Jag tror förvisso att jag hade hatat vem det än var. Vem han än väljer framför mig. Trots att jag inte längre vill vara med honom.
Att bli bortvald. Det är väl där skon klämmer.
Som att bli utröstad ur en dokusåpa.
En möjligen likartad känsla i relationer där den ene väljer att inte vara med den andre. Väljer bort. Till förmån för någon annan. Någon bättre?
Förmodligen inte bättre, bara annorlunda.
Jag måste börja vara den som väljer.
4 kommentarer:
Om man fick en dotter nu borde man ju döpa henne till Birgitta. Känns otroligt ovanligt och kultigt. Ingen unge kan ju vara döpt till Birgitta sedan 50-talen liksom...
Birgitta var väl ett helgon va? Men tänk på konsekvenserna av ett sådant namn.. "Biggan", "Argbiggan", "Gittan"...
Min dagisfröken hette faktiskt Gittan, eller ja, Birgitta då. Hon var trevlig. Annars vete tusan om Birgittor är något att hänga i julgranen. Argbiggan präglar dem säkerligen.
Jag tror jag skiter i säregenheten och kultstatusen. Min unge ska ha ett namn som står för motsatsen till tjurig. Vad det skulle vara återstår emellertid att komma fram till:)
Hahaha. Point taken. Min morsa heter Birgitta. Som alla andra 40-talister.
Haha, jag började nästan misstänka att det skulle vara så. Bara för att jag givit mig på ett specifikt stackars namn som jag råkat drömma om:)
Hoppas din mor tillhör den glada sortens Birgittor, såsom min dagis-Gittan hehe...
Skicka en kommentar