Jag sitter och gråtar som ett litet barn med snoret halvvägs hängande ut ur näsan.
Orsaken?
Män såklart.
Jag tänker öppna mig nu. Det har varit stängt alldeles för länge och nu har allt ändå brustit så varför trycka ner det..?
Inledande sms till vän för några minuter sedan:
"Tror jag har förstört det lite nu. Eller rättare sagt, du hade rätt. Han vet inte vad han känner eftersom han aldrig hinner känna efter då vi mer eller mindre hörs hela tiden."
"Jag tog bort honom från msn. Funderar på att ta bort honom på telen också. Har ju ingen disciplin." (Eller karaktär som han skulle säga.)
Jag har karaktär. Jag har bara ingen självdisciplin. Jag har ett hjärta som fullkomligt knockar min hjärna när det kommer till känslosamma impulser. Rationella Petra är som bortblåst när känslorna flödar. Inget jag är stolt över men det är sådan jag är.
Grunden till problemet är att jag, efter att ha träffat snubben i två och en halv månad, fortfarande verkar vara någon han endast träffar när han inte har något bättre för sig, eller när mat och sex erbjuds. Jag har nog aldrig känt mig så billig i en relation så som jag gör nu. En känsla som fick mig att säga stopp. Jag behöver något mer.
Jag kräver inte känslosamma utläggningar eller en uppdaterad relationsstatus på fejjan. Jag vill bara veta att detta inte slutar här, i billighetsträsket, där jag långsamt förlorar all respekt för mig själv.
Jag frågade om vi kunde tala om det. Jag vill att han ska vara ärlig mot mig, jag förtjänar ärlighet. Det är min misär och det ska vara mitt beslut huruvida jag vill stanna här. Han trodde inte att hans svar skulle göra mig så mycket klokare eftersom han, som sagt, inte vet vad han känner. Vi hörs ju jämt så han hinner inte känna efter. (Läs: jag kväver honom.)
Jag svarade att jag inte orkar med det här.. Han var tyst.
Avslutande sms till vän, några minuter senare än de första:
"Tänker inte höra av mig mer. Jag orkar inte."
"Jag vet att jag hör av mig mycket. Jag är skadad sedan M och har sedan ett jävla bekräftelsebehov på grund av mitt billighetskomplex och all osäkerhet runtomkring. Men jag tycker jag också att man borde vilja höras oftare så här när allt är nytt och spännande."
Vi kan ju konstatera att det här inte är "tills döden skiljer er åt"-material.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar