Så vi avslutade det. Det som nog aldrig kanske riktigt började. Det gör ont som fan och jag saknar honom redan. Tänker att det är ett stort misstag, att vi visst kan försöka lite till, att jag står ut lite längre.
Jag vill att han ska komma hit och knacka på min dörr för att sedan förklara att han nu insett vad han förlorat, vad vi faktiskt hade. Att han vill ha allt tillbaka. Att det ska bli vi.
Det kommer inte att hända och istället ska jag nu gå och lägga mig och vakna upp till en fredag som inleder en helg då jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till.
3 kommentarer:
Kram. Och en puss.
+1 på den. Det suger sånt där hörru. Jag har brist på kloka ord men vi kan väl iaf kanske dela en flaska vin snart? Jag är tillbaka i stockholm om 2 veckor.
Tack ni underbara människor. Och Mimmi, vin låter fantastiskt (särskilt som jag vet att du väljer ut ett delikat sådant att dela på hehe).
Skicka en kommentar