Om man tänker väldigt länge och väldigt (är egentligen inte överdrivet förtjust i ordet "väldigt" men det passar oroväckande bra här) mycket på någon så borde ju den personen, enligt telepatins alla regler, också ha mig i tanken?
Det är i alla fall vad jag hoppas på. För om jag är den enda som "slösar" bort tankeverksamhet på den andre så känner jag mig bara än mer tragisk.
Måste sluta med det här självömkandet snart känner jag. Det börjar bli svårt att hitta tillbaka till sig själv. Gör ett försök genom att dra på lite smink, låna Cs cykel och dra till Ica Värtan för att köpa något sjukt gott (återkommer med resultatet). Kanske spana inte lite Triathlonfolk på Gärdet först också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar