Många gånger när ett par blir tillsammans eller gör slut inom en bekantskapskrets skapar det en kedjereaktion. Andra känner att det är dags att ta ett steg framåt i livet/att förhållandet kanske inte är endast guld och gröna skogar och plötsligt så har alla en respektive/är singlar.
Detta har inte hänt för mig, snarare motsatsen.
Jag inser förvisso att jag varit singel typ jämt med undantag förra året, men varenda jävel som tidigare varit singlar (tillsammans med moi) har nu träffat någon.
Så här står jag, singlast i världen och förbarmar mig över tvåsamheten och den fruktansvärda toffellitoffattityd som växer därur. Ok, det kanske inte var rättvist mot alla mina underbara vänner som befinner sig i förhållande för tillfället, men jag är ensam och ENSAM och tycker jävligt synd om mig själv för att jag aldrig har någon att gå ut med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar