Berit är stor i orden

Lätt hänt här på Ö-malm.

Själv sökte jag efter svennebananbyrån Ikea MALM och hittade makalösa verksbeskrivningar. Undrar varför den första endast är en "tavla"?

Till salu

Någon som är intresserad av en lägenhet i Helsingborg?

Även den tre ton tunga soffan kan överlåtas till förmånligt pris.

För de har tagit studenten

Skyldig?

Jag åker tåg. Gamla skruttvagnar a la Veolia, men billigt är det.

Det luktar dock en blandning av tåbira och blåbär(!) i vagnen och jag försöker hitta syndabocken.

Det är förvisso fullt möjligt att det är en 20 år gammal odör som slagit sig till ro i tågets väggar och slitna stolar.. Det återstår att se.

Tjuvar

Direkt från Beatrix Vnunk.

Hos Pivot alltså...

Question 1. What is your favorite word?

Synonymer.

Question 2. What is your least favorite word?

Väldigt.

Question 3. What turns you on creatively, spiritually, or emotionally?

Utmaningar.

Question 4. What turns you off?

Räkmackor som färdmedel.

Question 5. What is your favorite curse word?

Satane perkele.

Question 6. What sound or noise do you love?

Puttrandet från kaffebryggare.

Question 7. What sound or noise do you hate?

Städgata.

Question 8. What profession, other than your own, would you like to attempt?

Glasblåsare.

Question 9. What profession would you not like to do?

Telefonförsäljare.

Question 10. If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?

Det är okej att sova nu.

Grillpremiär!

Chockterapi

Tyckte det var dags att satsa på Beach -10 nu med några veckor kvar. Har inte svettats sedan december någongång och undrade om jag överhuvudtaget hade något som skulle kunna kallas kondition kvar.

Det hade jag inte.

Hann inte ens bli svettig innan hjärtat pumpade i hundratjugo och halsen snörpte ihop sig. Fick ont i öronen och kramp i käken också.

Kanske dags att börja bry sig om sin kropp igen.

Jag har varit i Härnösand i helgen. Den där staden som var, till för en dryg vecka sedan, i princip okänd för svenska folket. Och ja, varför skulle folk bry sig om ännu en liten bruksort som existerar tack vare myndigheternas beslut att förlägga diverse trista kontor där.

Nåväl, stan är rätt fin om man tittar efter. Dock vill jag inte påstå att jag ser någon bländande framtid för härnösandsborna, mao lär ni aldrig heller se mig bosätta mig på orten. I blame the people.

Nu sitter jag på en ybuss på väg tillbaka till sthlm. Alkoholångorna som mannen tvärs över gången med jämna mellanrum utstöter håller mig vaken och en ung herre på jakt efter två-hål-i-väggen satte sig precis bredvid den törstige mannen för att få tillgång till bussens enda eluttag, strategiskt placerat utanför toaletten. Ja, för det är dit folk tydligen går för att smygdricka.

Äntligen

I pannkakan

Har känt mig lite vilsen på sistone. Svårt att hitta hem, inuti.

Imorgon ska jag hem till föräldrarna. Hoppas att det ger mig perspektiv.

Brutalt

Härnösand, en håla och världens ände.
Även min pojkväns nya arbetsort.

Och så går folk omkring och blir brutalt mördade två veckor efter att han har flyttat dit. Inte så att det skulle ha något samband, men åh vad jag inte längre har lust att åka dit och hälsa på honom.

Finns det ingen hejd på eländet?

Lakritsmän och chokladkvinnor

Pvn har alltså flyttat samt påbörjat någon form av veckopendling. Detta innebär sena fredagsmiddagar där jag står för inköp av föda, och framförallt SNACKS, att förtära när herrskapet anlänt efter många timmars bilkörning.

För ett par veckor sedan upptäckte jag att den lokala matbutiken sålde hans favoritchips, vilka återfanns i en pappkartong placerad allra högst upp på chipshyllan. Med den mentala bilden av mig själv gömd under ett berg av chipspåsar fattade jag det kloka beslutet att leta upp valfri anställd och be dem hjälpa mig nå de förbenade chipsen. Några vändor i gångarna och anställd + pall var snart på väg till min räddning. Vad gör man inte för kärleken?

Nu senast nådde jag med nöd och näppe själv till den aktuella smakkartongen. Sedan var det dags att välja godis.

Han gillar saltlakrits, jag gillar choklad (läs äkta krokant).

Nedan går att skåda resterna av helgens frossande.

Framöver håller jag mig till min krokant och så får han leva på chips.

Och nej, nöden har ingen lag, givetvis sitter jag och äter upp saltlakritsen en efter en...

Glee

KÄRLEK.


När kommer dvd-boxen?

Undercover

Jag shoppade lite nya möbler förra helgen eftersom mina egna lämnades kvar i min uthyrda lägenhet i Helsingborg. I lördags och söndags skruvades och svettades det medan möblerna tog form. Jag tog ett kort, täckte soffan med ett överkast, fotpallen med en filt och mattan med en mängd tidningar. Har inte sett dem sedan dess men tror att det var ungefär såhär de såg ut.

Hållplats

Sedan jag flyttade till Stockholm i februari har det gått jäkligt mycket utför för den här bloggen.

Problemet är ju sällan i sådana här fall brist på saker att skriva om. Snarare handlar det om att jag plötsligt fick alldeles för mycket att göra i ett liv som inte tillät någon fast tillvaro överhuvudtaget.

Jag började läsa på KTH, två kurser. Den ena gick jag på i tre veckor. Den andra introducerade mig för en grupp människor på Handels. Jag blev medlem av en projektgrupp, ringde till företag och åkte till Kenya. Skrev artiklar och korrekturläste rapporter.

Samtidigt fick jag ett jobb på en konsultbyrå. Ett extrajobb med timlön, som visade sig bli till heltid, fortfarande med timlön. Jag satt på jobbet 12 timmar i sträck och däckade på soffan så snart jag kommit "hem".

För vad som mest påverkat mig under denna tid är att jag inte haft något hem. Lägenheten jag delar med min vän är ett deltidshem som kräver en hel del kompromissande. Resten av tiden har jag tillbringat hos pvn, eller varit på resande fot. Där har bland annat varit en helg i Göteborg för att träffa släkten, samt två snabbvisiter i Helsingborg för att tömma lägenheten och träffa hyresgäster. Den är uthyrd nu tack och lov.

Någonstans däremellan flyttade en av mina bästa vänner hem till Sverige, från England. Nu för en vecka sedan flyttade hon till Stockholm.
Jag har fortfarande inte hunnit träffa henne.


Idag hängde jag för första gången in mina kläder i en garderob där jag räknar med att de får hänga åtminstone över sommaren. Jag har fortfarande flera flyttkartonger, samt den resväska jag levt i de senaste månaderna, att packa upp. Men det är okej, jag kan pusta ut för ett ögonblick. Ligga kvar på soffan, MIN soffa, och slippa oroa mig för att jag glömt nycklar/tandborste/skor/plånbok/mobilladdare där jag sov senast.

Sambo

Pvn flyttade norrut i helgen. Jag flyttade in i hans lägenhet och har nu blivit med tillfällig sambo. Han börjar så smått göra sig bekant med de nyinköpta möblerna och har redan hittat en favoritspot på en av de många flyttkartongerna. Den lär stå ett tag misstänker jag.