Underbara älskade fick mig att tänka på kärleken. Den typ av kärlek som gör ont.
När hjärtat känns för stort för bröstet och en molande värk tränger ut.
När trycket över strupen ger en konstant känsla av illamående och man har glömt hur det känns att vara hungrig.
När tankarna har fastnat i en cirkulationsplats och hur man än försöker svänga ur så går det inte, för de kommer bara tillbaka, igen och igen och igen.
När det bränner bakom ögonen just innan tårarna kommer.
Tyvärr kommer den ofta förklädd. Kärleken alltså. Den onda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar