Jo, där finns ju ett sådant där vägskäl framöver som står och väntar på mig om ett par månader. Jag springer dagligen dit och tittar på alternativen. Det är påfrestande och gör mig ytterst stressad, men jag kan inte låta bli.
Häromdagen pratade jag med en vän som sa att allt löser sig. Samma ord yttrade jag senast igår kväll. Och jag tror på dem, orden. Men jag tror också på svaret jag fick igår, bara för att det löser sig innebär det inte att det blir bättre.
Nej, jag vet. Det är där skon klämmer.
De senaste 17 årens studier har ändå ingivit mig någon slags tro om att när skiten väl är över så måste det roliga ta vid. Nu plötsligt vet jag inte ens om det är över. Alternativet att fortsätta studera på grund av uteblivet jobb är oroväckande nära. Jag vill och orkar inte.
I tanken har jag redan fått ett roligt och välbetalt jobb. Jag har hittat en lägenhet jag vill köpa och mina vänner och jag planerar redan det där vuxenlivet som aldrig kommer att bli som man hoppats på. Men ändå.
Antiklimaxtider.
4 kommentarer:
Jag vet inte om det är någon tröst just nu, men det är så där för alla. Ok, i princip känns det nog värre att bli klar mitt i en lågkonjunktur (jag blev också det)men jag tror ändå att alla dras med ungefär samma känsla när det närmar sig slutet. Och samma ambitioner och förväntningar.
Att jobba är bara kul ett tag, sen saknar man studier. Man vänjer sig vid att tjäna pengar och vill ha mer. När man fått mer oroar man sig för den personliga utvecklingen och så vidare.
Försök att ha så kul som möjligt längs vägen. Det är, tyvärr, det enda råd jag kan ge dig. Man skapar hela tiden ny stress. Eller så blir man en sån där riktigt lyckad person som alltid trivs - oavsett. Det är ett bra mål!
Tack för att du försöker få mig att de den andra sidan av myntet:)
Jag lever dessvärre sällan som jag lär men jag ska jobba på det. Att bli den där lyckade människan som alltid trivs känns lite avlägset just nu men kommer jag en bra bit på väg så är jag nöjd till vidare hehe!
verkar som vi sitter i samma bat..den enda skillanden ar att oavsett om jag har ett jobb eller inte sa ar min skoltid over =)..men jag ar overtygad att du kommer lyckas valdigt bra och ar overtygad att allt kommer losa sig inom en snar framtid med jobb och allt =)
vart befinner sig denna lagenhet du fatt upp ogonen for?
hoppas allt ar bra med dig
massa kramar
Skoltiden behöver väl aldrig vara över?;)
Vi håller tummarna för oss båda tycker jag. Som sagt, löser sig gör det alltid hehe..
Lägenheten fanns i Sthlm, det är ditåt jag riktar blicken för tillfället. Huruvida det är där jag hamnar låter vi dock vara osagt.
När kommer du hem igen? Saknar dig här:(
Pusskram
Skicka en kommentar