Jag har sakteliga insett att den tiden närmar sig då jag kommer att sälla mig till gå-och-lägga-sig-innan-klockan-elva-folket. Detta förutsatt att jag får ett jobb vill säga, men det borde väl inte vara några problemas? :O
Häromdagen berättade en kurskamrat att hon och hennes pv går och lägger sig halvtio varje kväll. Anledningen till detta var att han börjar jobba klockan 7 och att de gemensamt går upp vid sexsnåret för att det är så mysigt att äta frukost tillsammans. Hon fortsatte sedan med att berätta att de ju aldrig kunde se några filmer som börjar klockan 21 eftersom de aldrig skulle orka se klart dem.
Jag blev uppriktigt sagt skrämd.
Är det ett sådant liv som väntar så snart man tvingas upp att jobba varje morgon?
Nog för att jag gillar att sova och behöver mina åtta timmar men ja, jag är nog fortfarande i chocktillstånd. Det här behöver tid att smältas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar