Det här valet gör mig något fruktansvärt frusterad.
På media.
På politiker.
På programledare och journalister.
På gemene man som sitter hemma framför skärmen (liksom jag just nu) och ger utlopp för sina åsikter.
Det är klart att det är i grevens tid att vi gör det, uttrycker oss om vad vi tänker och tycker och så vidare.
Det som frustrerar mig är dock att det plötsligt, efter fyra år av stillhet och tystnad, är som om allt vaknat till liv igen, som om ingenting har hänt. Pajkastningen, de enskilda fallen som fått lida pga sittande regerings beslut (för ja, det var ju faktiskt likadant vid förra valet fast då med en rödgrön syndabock), skattetjafset, osv.
Politik är mer än så.
Det är inte en vågrät skala där du antingen befinner dig till höger eller till vänster.
Det är inte ja eller nej, svart eller vitt.
Politik, och framför allt svensk sådan, är värderingar och förhoppningar om ett samhälle där alla ska få möjlighet till ett så värdigt liv som möjligt. Vägarna dit är många och det är där någonstans vi väljer att dela på blocken. Att påstå att högeranhängare är egoistiska och vänsteranhängare är solidariska tar bara ner en sådan diskussion på sandlådenivå. Vi människor är större än så och om vi inte slutar med att kasta skit på den andre kommer politiken aldrig att ta oss dit vi vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar