Jo, så var det ju den där Tylösandgetawayen som jag aldrig redogjorde för.
Vi prickade in en fullspäckad dag med sol, värme, god mat och dryck, musik och spännande bekantskaper. Historien förtäljer...
Tre herrar kom fram till oss och började samtala. De kom norrifrån, med två arbets-/semesterdagar söderöver i bagaget. På väg hemåt hade de beslutat sig för att stanna till på Sveriges riviera. Syfte oklart.
En av de tre la ner mer och mer energi på att lära känna mig allteftersom kvällen förflöt. Diskussionerna var intressanta och roande, han var charmig och omtänksam. Vad som dock aldrig nämndes var det faktum att han hade en ring på det fingret. Min partner in crime och en annan av de tre herrarna körde sitt eget race och hon gjorde allt för att lirka ur honom detaljer om den mycket möjligt gifte vännen. Utan resultat.
Kvällens stora överraskning inträffade något senare då jag till min förvåning upptäckte att ringen inte längre var kvar. Någon halvtimme senare lämnade vi dem för att springa hem i regnet som vid det laget hade börjat vräka ner från skyarna.
Hela situationen lämnade mig konfunderad.
Han som sa alla de rätta orden och verkade så uppriktigt angelägen om att vilja lära känna mig bättre.
Jag som aldrig vågade yppa orden som låg och bubblade i magen.
Ingenting hände såklart men jag undrar fortfarande.
Jag behöver svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar