Så dyker det aldrig upp.
Den här fredagen kan gå till historien som den allra segaste och tråkigaste, någonsin.
Jag duschade och tvättade håret.
That's pretty much it.
Den människan jag hade hoppats få se ikväll är mobillös och omöjlig att få tag på. De andra människorna som jag mer än gärna hade träffats befinner sig i stort sett samtliga på annan ort.
Jag känner att det kommer att bli en helt fantastisk sommar...
Hmpf.
Nåväl, jag har i alla fall tränat. Grannens kompis, som jag festat med ett par gånger, var där. Liksom alla gånger förut. Undrar om han tränar jämt? Eller så har vi bara samma träningsbehov och oorganiserade schema inrutat i huvudet..
Hur som haver, jag pratade inte med honom. När ska man egentligen känna sig tvungen att prata med folk, i nyktert tillstånd, som man endast snackat med på fyllan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar