Ja, så tog man någon form av fejkexamen i fredags. Champagnen flödade vid 10-snåret på förmiddagen, diplom delades ut, tal hölls, klädbyten x 3, mat, vin, skratt och skrik. Och så lite dansande och minnesluckor på det.
Lördagen bjöd på den längsta walk of shame sedan Italiens storhetsdagar (när jag bodde där vill säga). Att den var lång beror delvis på att omvägarna, för att slippa synas på stan, inte direkt var några genvägar. Lite senare bakade vi tårta x 2 och svor över de knappa prestationerna på Råsunda.
Söndag. Need I say more?
Jag röstade iaf. Det var dagens gärning.
Så nu är det alltså ny vecka igen vilken inleddes med jobb redan igår. Jag har på ett mycket framgångsrikt vis redan lyckats vända på dygnet och vaknar nu vid halvelva-elvasnåret varje dag. Fantastiskt med tanke på att jag måste upp kl 6 på torsdag.
Nästa vecka ska jag hem hem hem! Till huset på landet, i skärgården, med havet runt hörnet, samt bastu och tunnbad. Ja, jag längtar.