Jag grundar mina antaganden om väderförhållanden på hur mycket ljus som sipprar in genom persiennerna om morgonkvisten. Solljus = varmt, grått och mörkt = kallt. Den som har en gnutta allmänbildning vet att det normalt sett råder motsatta förhållanden men det hindrar mig inte det minsta i min optimistiska analys.
Idag sken solen som aldrig förr. Detta bidrog till att jag drog på mig den allra tunnaste av mina vinterjackor. Man skulle möjligen kunna kalla den vårjacka om det inte vore för teddykragen som genast för tankarna till vinterskrudar.
Cirka 2 sekunder efter att jag kommit ut genom porten, überstressad som vanligt, och rundat hörnet mötes jag av polarisvindar. Vad f-a-n hände med våren?
Ispinnelik kom jag nyligen innanför dörren igen och överväger att återigen plocka fram den allra tjockaste av jackor som jag förnöjt låtit smyga längst bak i garderoben för bara någon vecka sedan. Hmpf.
2 kommentarer:
Det är faktiskt så fruktansvärt så jag vill skjuta mig.
Nej! Inte skjuta!
Jag vill ändå tro att någon gång måste de ha rätt, de där meteorologerna, när de säger att till helgen.. DÅ kommer våren (igen).
Skicka en kommentar