Alla ogillar förändring..

Sägs det ju.

Men hur mycket nöje ger inte "före/efter"-bilder?
Vareviga byggprogram på tv visar före- och efterbilderna så att man skall kunna beundra förändringen de åstadkommit. Samma sak gäller bantarprogram som Biggest Loser. Det ger liksom inte alls någon effekt att höra att människan lyckats gå ner 10 kg, fet är han ju fortfarande..?

Det absolut bästa program som bjussade på före-/efterbilder var The Swan. Minns ni? Tänk Plastikkirurgerna + Du är vad du äter + Stilpoliserna och så ha i åtanke att det var amerikanskproducerat. Producenterna kunde ha stoppat in i princip vilken oattraktiv, tunnhårig, skelögd, tandlös och överviktig människa som helst i den där maskinen och ut kom en billig Miss America-kopia med Hollywoodhårsvall och bländande blekta tänder. Det enda som de aldrig lyckades fixa var gäddhänget, det ständigt återkommande sladdret så fort kvinnan i fråga lyfte händerna mot ansiktet i ett kvidande åh! när skynket föll från spegeln...


Satan vad bra det var.

Intet nytt

Av någon anledning känns det som att jag inte har mer att säga vad gäller min livssituation just nu.

Väntan summerar det mesta.

Jag får nog be att återkomma när framtiden klarnar en smula. Nu är jag mest bara upptagen med magont, hemtentamen och regn.

Ready, set...

Imorgon påbörjas en ny kurs, den sista på utbildningen, för min del vill säga. Annat folk avslutar normalt sett med en uppsatskurs, själv satsar jag på vinprovning och studiebesök i Götlaborg.

Som vanligt blev jag ivrig och sugen på att sätta igång med studierna redan innan introduktionen eftersom jag gång på gång får för mig att det vore smart att ligga steget före. Vilket det ju vore, men som jag aldrig någonsin lyckats upprätthålla längre än en vecka in på kurserna. Nu är åtminstone första sammanfattande dokumentet sparat, förvisso i princip tomt på sammanfattning so far. Vi får väl se hur länge det här håller i sig... Jag satsar mina slantar på torsdag.

Det är ingen vanlig dag

Nej, för det är min födelsedag!


Hittills idag.

Skrivit tenta med oviss utgång. Kändes bra i en kvart tills jag pratade med några kurskamrater. Varför lär jag mig aldrig? Prata aldrig tenta post-tenta.

Handlat smarriga saker och har för första gången försökt mig på att göra någon form av maräng, till en Pavlova. Den ser ok ut just nu. Frågan är hur den smakar och känns.

Klippt håret. På något vis lyckades frisörskan göra korkskruvslockar på mig, trots att jag inte bad om det. Varför tar sig folk friheten?

Köpt en pajlettstass att bära toniiite. Ja, jag ska se fabulös ut är det tänkt.


Nu mat och dusch och sedan skall det firas in på småtimmarna.
På återseende.

Med ett äpple i käften

Är det glittrande tassavtryck de pimpat den med?
Jag är lite småförtjust faktiskt. Det kan bli en bra jul.

Sug på den

Läste lite Prankmonkeyfunderingar kring Anton Abele och den enda tanke som dök upp och vägrade försvinna var..

HAR MÄNNISKAN INGA LÄPPAR ELLER?!

Yes, jag är ytlig.

Life is good?

Livsstress
+
Ålderskris
+
Tenta
+
Sömnbrist
+
Distansförhållande
+
Mörker & Kyla
+
Mensvärk (dysmenorré heter det tydligen med medicinska termer, i min mening onödigt likt andra ord som slutar med -norré)
+
Bitterfittanläsning (boken alltså)
=
Voilà! Den allra sämsta upplagan av mig själv.

Old habits

Jag sover dåligt nuförtiden.

Ligger vaken långt efter att lampan släckts och tänker.
Vrider och vänder på mig.
Slumrar till.
Vaknar.
Slumrar.
Vaknar.
Hör tidningsbudet smyga in tidningen genom brevinkastet.
Noterar de lätta stegen som studsar mjukt nedför trappan.
Somnar.
Vaknar någon timme senare av tystnaden.
Sedan kommer ljuset och de där ute påbörjar dagen.
Jag ligger kvar.
Tröttare än förut.

Igår smakade jag den gamla hostmedicinen efter att mörkret omslutit mig en kvart för länge utan att kroppen ville slappna av. En halvtimme-timme senare blev lemmarna tyngre men huvudet ville inte stänga ner förrän långt senare. Det blir aldrig länge nog för att känna sig utvilad, mentalt. Det släpper inte.

Ikväll testar jag ny metod. Eller gammal vana.
Väntar med att lägga mig tills framåt småtimmarna.
Vi får ju en ändå en extra timme att leka med.
Snälla låt mig sova.

Job application

Det här med att söka jobb är ett jäkla rövslickeri.

Honestly, jag vill egentligen inte jobba på hälften av företagen jag skickar ansökningar till men vem har råd att vara kräsen? Nej istället studeras nogsamt de mer eller mindre lyckade hemsidorna och koncept, visioner och företagskultur fastställs för att på bästa sätt lyckas förmedla någon form av nyförälskelse för organisationen och dess "affärsidé". (Som jag givetvis på alla möjliga vis skulle bidra till att nära och utveckla om jag fick möjlighet att bli en av deras framtida medarbetare.)

Blä.

Sedan finns det ju förvisso de företag där jag lätt skulle ta till en mängd brottsrubricerade knep för chansen att få komma på intervju. Men det är en annan historia.

Wednesday is the best weekday

Skriv en bok

Han den där grabben i mitt liv föreslog att jag skulle skriva en bok.
Det var inget förslag sådär out-of-the-blue utan jag hade uttryckligen beklagat mig över tristess och rastlöshet samt att jag ville producera någon form av text.
Man (uppenbarligen inte jag själv för ovanlighetens skull) behöver inte aktivera många hjärnceller innan bokförslaget dyker upp.

Sagt och gjort. Jag började skriva.
Om vad..?
Om honom (som straff för förslaget?).

Tre sidor kärlekstjafs senare fick jag nog. Nä, love stories överlåter jag åt folk som kan det där med känslor och att sätta ord på dem.

Så vad är då min nisch? Min genre?
Jag har lika mycket fantasi som en sten och mitt liv är alldeles för tråkigt för att skriva något självbiografiskt.

Någon som har ett fantastiskt liv jag kan skriva om? Story eftersökes!

I change shades just to hide in this place